Nyläst 2016

Sak jag älskar att läsa om: böcker andra har läst, och vad de tyckte om dem.

Sak jag är dålig på att skriva om: böcker jag har läst, och vad jag tyckte om dem.

Men jag har läst några böcker de senaste dagarna och här får ni min åsikt om dem. Bra va? Första, och säkert sista också, gången.

1. Det blå mellan himmel och hav av Susan Abulhawa.

Jag älskade Morgon i Jenin av samma författare, och detta är nästan samma bok - men en annan. Jag tycker om när författare gör så, ger en samma slags bok men med en annan historia. Ofta blir det väldigt bra då. "Det blå mellan..." handlar om livet före och efter flykten till Gaza för en familj och deras ättlingar. Det är poetiskt, lite mystiskt, väldigt sorgligt och slitigt och vackert. Alltså såhär, jag kan uppenbarligen inte skriva bokrecensioner men jag tycker att ni ska läsa denna. Den är mycket bra. Varsågod för tips!

2. Det är något som inte stämmer av Martina Haag.

Den här blev nog utgiven enbart på grund av sensationsvärdet. Det är knappt en bok? Det känns som en högstadienovell om nån fjällupplevelse, blandat med ilskna dagboksanteckningar skrivna av en lämnad kvinna. Det hade kanske kunnat bli något bra, om några år, men nu? Någon borde ha sagt att nej, du är inte redo. Det här är bara pinsamt. Det märks att hon bara vill skada och såra och "berätta allt", men jag menar.. nej. Det är väldigt dåligt bara. Vissa delar är småsinta och larviga och hela delen med tiden på fjället är märklig och håller inte som historia. När den var slut kände jag mest: ...? Va? Är den slut? Var det här en bok? Läs den inte.

3. Mördar-Anders och hans vänner (och en och annan ovän) av Jonas Jonasson.

Hm... jag vet inte. Jag är en sån som helt okreddigt och nöjt kan erkänna att jag älskade boken "Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann". Skrattade högt åt den. Efterföljaren, "Analfabeten som kunde läsa", tyckte jag också om. Men den här? Lite tänker jag att det är som om jag skulle skriva en bok: det är för likt i språket hela tiden, vilket gör att det känns lite långrandigt. Jonassons böcker är ju skrönor och det händer galet mycket, men ibland känner jag bara... gäsp. Det är lite för mycket språkliga lustigheter som känns inklämda för sakens skull. Jag tröttnar. Men jag menar, den är ju ändå helt okej att läsa. Läs den om ni vill.


Det var det hele. Bra början på läs- och skrivåret 2016 ändå.