Det är lite svårt att blogga när man inte vill klaga hela tiden men livet inte ger en något annat material. Det är som att försöka matblogga när enda ingrediensen som finns att tillgå är bajs.
Jag ser så sjukt mycket fram emot att vi ska byta rum här hemma dock. Äntligen ska jag få ett stort sovrum igen. Jag tänker sminkbord! Eller nattduksbord, bara en sån sak. Och helkroppsspegel (strategiskt placerad så jag slipper se mig själv naken varje gång jag går ur sängen) och någon fin ljusslinga och några tavlor och... det är så jävla dyrt med inredning. Jag hatar den delen. Annars är det kul.
Jag köpte förresten Amy Poehlers bok Yes please häromdagen och har lite svårt för den. Ja, hon är svinrolig och ett geni och så vidare, och uttalad feminist och allt sånt... men boken genomsyras liksom av nåt slags kvinnohat? Sådär slentrianhat på kvinnor som inte är duktiga och avslappnade på exakt rätt sätt? En hel sida med "roliga" haikus om plastikoperationer av typen:
"Fine, get your boobs done
But only make them smaller
Fake boobs are weird y'all"
Ursäkta men ???
Och typ meningar som "min mamma var en bra mamma, hon hade inte tighta jeans". Visst Amy Poehler är en kvinna runt 40, amerikan därtill, men ändå. Sluta hata på kvinnors val ffs, i alla fall när det är deras personliga val. Blev rätt besviken.
Nu ska jag slå in paket till Majken. Hon fyller fem år imorgon. Detta är helt sjukt, att jag har en femåring som mitt yngsta barn. Kan ej hantera.
Alltså jag kan verkligen relatera till det där med att man har svårt för att blogga. Men jag måste säga att även när livet bara ger dig bajs så gör du en fantastisk blogg av det. Jag försöker just komponera mitt första blogginlägg på ett år, för att jag är sjukt dålig på att skriva när jag inte har inspiration, och en av de bloggar som inspirerar mig till att skriva trots allt, det är din blogg (trots att jag typ aldrig kommenterar. Sorry :-) ).
SvaraRadera