Boktips hitåt!

Jag har gjort följande vuxna grej: skaffat ett nytt lånekort! Kommer nu börja med följande ÄNNU mer vuxna grej: reservera böcker jag vill läsa på biblioteket.

Eller okej, det kanske inte är så vuxet det senare med tanke på att min tioåring fixar det själv. ANYHOW.

Jag tar gärna emot boktips. Ni brukar leverera på den fronten. Vill inte ha: deckare, rysare, sci-fi eller fantasy. Helst inte böcker skrivna av män. Och ja, jag vet redan om böckerna om Maj som alla tipsar om. Men annars, kör på!

Ellen testar x 2

Ellen testar yoga:

Året är 2016, jag är 32 år och möjligtvis den enda 80-talisttjejen som aldrig har testat yoga. Men igår var det dags. Jag gick dit osäker (twittrade i panik hela vägen in i yogasalen, bland annat om jag skulle få vara barfota eftersom alla andra hade strumpor på sig) och kom därifrån mindre osäker. Dock mer svettig, illamående och avslappnad.

Det här var bra med yogan:
- Bra nivå (jag är dock naturligt vig)
- Lugn och skönt och gav ordentlig avslappning
- Det kändes verkligen som att kroppen sträcktes ut och blev mjukare.

Det här var dåligt med yogan:
- Jag kvävdes av mina tuttar varje gång jag skulle luta mig framåt från sittande. Inte yogans fel, men ändå.
- Jag blev illamående due to lågt blodtryck i kombination med mycket nedböjt huvud.
- Alla andra var mycket smidigare än mig (pga inte deras första gång, HOPPAS jag) och det var lite jobbigt.
- Herregud flummet? "Dina öppna handflator signalerar till kroppen att du är redo att ta in omgivningen" och så vidare. Jaja, man får träna bort det.

På det stora hela gillade jag yoga och kommer gå igen!

Ellen testar "the swedish number":

Ni har väl hört talas om turistkampanjen där man kan ringa en random svensk? Jag har anmält mig dit, så jag är just nu en sådan "random" svensk. Jag har svarat på två samtal (och haft flera missade under natten, så tidsskillnaden gör väl sitt till). Den första var en kille från Schweiz och den andra var två engelska killar som för tillfället bodde i Spanien. Den första killen sa "ok, cool" efter allt jag sa och var lite svårpratad, men de engelska killarna var roliga och frågade om tips på ställen att besöka i Sverige förutom Malmö och Öland som de redan hade besökt. Sedan sa jag att jag ska till Madrid i höst och de skulle maila tips och nu har den ena killen mailat mig och vi har börjat ha en mailkonversation på spanska för att vi båda behöver träna vår spanska.

Nu lämnade jag ju frivilligt ut min mail, det är absolut inget krav. Man är så väldigt anonym och om någon är obehaglig eller jobbig kan man ju enkelt lägga på luren. Jag tycker i alla fall att det är ett roligt sätt att få prata engelska och komma i kontakt med människor man aldrig skulle hört av annars.

Ångest var min arvedel

Ni är ju vana vid excessivt navelskådande här, så det är väl ingen nyhet med det. Men igår när jag inte kunde somna tänkte jag på mig själv som liten och insåg hur väldigt jobbigt det var att vara jag rätt ofta. Allt var otäckt, jag var så himla rädd för så mycket. Jag kommer ihåg hur jag under en period var så rädd för mördare att jag låg skräckslagen varje kväll för att någon skulle komma och mörda hela familjen. Jag hade tvångstankar som tvingade mig att gå upp flera gånger per kväll för att känna så att dörren var låst. Det värsta jag visste var att råka vara vaken så länge att mina föräldrar gick till sängs, vilket i sin tur gjorde att jag låg vaken och lyssnade efter tecken på att de skulle gå och lägga sig ända tills de faktiskt gjorde det. En så ond cirkel.

Om min mamma var fem minuter sen hem var jag tvungen att ringa henne och se så att hon inte hade dött i en olycka. En gång så minns jag att ingen kom hem när de skulle, och ingen svarade i telefon, så jag ringde till en grannmamma som kom över för att lugna mig. Sen när familjen kom hem så hade de varit hos tandläkaren med min syster och jag hade bara glömt det. Men det spelade ingen roll, för nästa gång nån var sen hem så tänkte jag ändå direkt att de hade dött.

Det var så mycket rädsla och ångest, jag kommer ihåg det så himla väl. Hur jag inte kunde duscha nere i källaren om ingen var hemma, det var för otäckt. Hur jag knappt klarade av att gå på toaletten mitt i natten utan att få panik över att det var så läskigt och mörkt. Hur jag långt upp i vuxen ålder inte kunde sova ensam i en lägenhet utan att ha precis alla lampor tända. Jag kunde inte tvätta ansiktet utan att förvänta mig att se en mördare i spegeln när jag reste på mig. Jag vågade inte gå in i ett badrum med ett fördraget duschdraperi. Jag ville åka hem nästan varje gång jag sov borta, för jag var så rädd och orolig. Den här absurda rädslan för mördare och monster och spöken präglade hela min barndom så mycket. Jag ser ju på mina barn nu och det är klart att de kan bli mörkrädda om de har drömt en mardröm eller liknande, men det är en sån milsvid skillnad på hur jag stressade upp mig för allt. Eller ja, fortfarande gör för den delen. Jag lyckas ju ofta inbilla mig att den som är fem minuter sen hem har varit med om en hemsk olycka och ringer ofta för att dubbelkolla så att alla lever och har det bra.

Men jag klarar av att gå på toaletten mitt i natten, jag tror inte längre att mördare jagar mig, jag kan vara utomhus när det är mörkt och jag behöver inte ha alla lampor tända för att klara av att vara ensam hemma. Men jag tittar mig över axeln så fort jag är ute efter att det blivit mörkt och jag skulle aldrig få för mig att se en skräckfilm igen någonsin i mitt liv. Jag har varit rädd så att det räcker för en livstid.

Oh my god

Nu tänker jag skryta som bara FAN för jag kom faktiskt iväg (med hjälp av sponsring från mamma) på min egen lilla skrivarhelg och jag var SÅ produktiv? På en liten kursgård utanför Lindesberg satt jag och skrev igår, och klämde ur mig hela 10 000 ord. Nu behöver jag bara skriva ett stort/svårt kapitel innan jag ska knyta ihop allt. Fattar ni? Jag är nästan färdig?

Obs! Jag är pretty sure att det är rätt så himla kasst allting, för det har gått fruktansvärt lätt att skriva och bra litteratur snyter man ju inte ur sig bara sådär. Men det spelar ingen roll, för jag kommer snart vara färdig? Jag kommer ha gjort det! Jag är så stolt över mig själv att det finns inte.

Och dessutom på plussidan så klarade jag av att ta de stora barnen till badhuset ensam när jag kom hem idag. Det har jag inte orkat sedan jag vet inte när. Det underlättas såklart av att de leker själva och jag bara behöver bada med dem när det är vågor, i övrigt kan jag sitta och läsa. Men ändå, jag klarade av det.

Nu tänker jag dock däcka i soffan bredvid en febrig Majken. Det finns inte ett uns energi kvar i mig just nu, men det spelar ingen roll. Jag har varit så duktig i helgen.

Narcissist? Javisst!

(Måste ca alltid googla hur narcissist stavas.)
(Min bästa vän kallade mig narcissist för några år sedan. Jag blev jätteledsen. Sen dess har jag försökt reclaima ordet.)

Jag läser tillbaka i min blogg ikväll. Ni trogna läsare (finns ni kvar förresten?) vet ju att det är något jag brukar ägna mig åt med jämna mellanrum och så brukar jag alltid konstatera att "jag var bättre förr", på ett ungefär.

Well, jag var inte bättre förr. Jag var roligare och kvickare och mådde fruktansvärt mycket bättre. Jag bloggade mer aktivt, hade en vassare tunga och var glad. Det kan jag gå med på. Men herregud vissa av sakerna jag skrev? Skönt att inse att jag trots allt har lärt mig lite på vägen. Okej, vissa saker har jag slutat med bara för att inte göra nån sur (använda diverse icke-pk tillmälen till exempel), men andra saker handlar mer om att jag fattar bättre nu. Som detta: HUR ofta skrev jag inte om bantning och viktnedgång osv? Vad fan var det med det? Vad höll jag på med? Och lite internaliserat kvinnohat smög minsann med ibland också? Där ser man!

Fast om jag ska vara ärlig så hade jag ju hellre varit lika ovetande/okunnig som då ifall jag bara fick vara lika glad som då. Nån formulering jag läste nyss från 2011 var typ "jag vill inte att mina döttrar ska växa upp och behöva äta lyckopiller för att orka med rollen som kvinna"? Nu ba: *käkar antidepressiva som att det vore godis* (Käkar iofs också godis som att det vore godis, för varför nöja sig med nåt som inte ens smakar gott?). Oh well, livet händer och så vidare.

Nu ska jag inte låtsas som att jag inte har glädjeämnen i mitt liv just nu. Idag till exempel slog jag nytt rekord i Fruit ninja. Det ni!

You win some, you lose some.

Jag har firat min födelsedag med fina presenter, tårta, god mat och restaurangbesök med goda drinkar och tapas och fina vänner. Det var väldigt trevligt. Nu känns det dock rätt tomt, jag har inget kul att se fram emot på... tja, nästa grej är Håkankonserten i juni. Tjoho liksom...

Och med kaoset som mitt liv är nu har jag knappt hunnit skriva något på sistone. Alls. Så det där med att hinna skriva klar grovmanuset till nästa helg... ha ha ha ha ha. Nä.
Å andra sidan lär jag inte ens komma iväg, eftersom jag har bokat hotell men inte betalt och den där femhundringen till rummet helt enkelt inte finns i vår ekonomi just nu. Tydligen måste man prioritera mat till barnen över skrivarro till modern. Fy bubblan. (Känner mig som Linda Skugge nu)

Jaja. Jag slipper ju ha ångest över att jag har skrivit för lite i alla fall. Och så kan jag läsa Färjan som jag fick i födelsedagspresent. Den hade jag tänkt vänta med till EFTER jag bor ensam i ett litet rum på ett pensionat på landet, men om jag nu inte kommer iväg kan jag lika gärna börja läsa den. Försöker tänka positivt här guys, visst är jag duktig?

Det var väl den helgen det.

Önskelista

Jag fyller år på fredag, visste ni det? Ni vet väl att jag är JÄTTELÄTT att hitta på internet, så vill ni googla reda på min adress och skicka lite blommor/presenter/kärleksbrev, be my guest. Seriöst. Stalka på osv.

I alla fall så önskar jag mig följande. (Take note mamma och barn som inte får läsa min blogg men ibland googlar mitt namn och frågar "varför skrev du så mamma", ja jag menar dig Emmy.)

En beauty blender.
En ljustavla.
En parfym som doftar av sommarregn mot asfalt.
Böcker, särskilt "Färjan" som jag länge har velat läsa.
Krukväxter, eller presentkort på typ plantagen.
Färgning av ögonbryn och fransar.
Fillers för kinderna.
Hotellweekend i storstad
Dyra påslakan av hög kvalitet. Det ska tydligen vara härligt att sova med fina lakan? Å andra sidan vetefan om det är en så kul grej att få ändå? Kanske ska spara det tills jag blir rik och kan lyxa med sånt?
Badsaker en masse. Har ju börjat ta långa skumbad som nån slags terapiform. Lika bra att lukta gott då.
En läkartid där jag kan ta upp ALLA mina fysiska problem utan att behöva boka en tid för varje liten grej?

Tja, det var väl det antar jag. Jag fyller 32 förresten. Sjukt ju. Jag som är max... 27.

Hur trött är jag? Såhär trött är jag.

Som om varje morgon så bryter någon mina ben och ber mig sedan att ta mig igenom hinderbanan i Ninja Warrior och jag bara blinkar och förstår inte hur det ska gå, men det måste gå för det finns ingen annan som kan göra det, och allt är så jobbigt, att ens tänka på att jag måste göra något är jobbigt, och det är jobbigt att jag glömmer så många ord när jag pratar att barnen bara stirrar på mig och undrar vad jag försöker säga och jag orkar inte komma på rätt ord för jag orkar knappt prata och ibland så frågar barnen varför, eller att jag ska förklara mer och det känns som en kraftansträngning att ens formulera mig så jag fräser bara "därför" för att jag inte orkar leta ord igen för alla ord rymmer bort och det krävs en sån kraftansträngning för att få tag på dem och jag kan inte somna utan ligger och snurrar i sängen med restless legs och jag kan inte vakna för jag är så trött och behöver sova mer och det är inte ens som jag har mycket att göra på kvällarna för jag har redan skurit ner på precis allt så det enda jag gör är att läsa/bada/se på tv och allt annat än det känns övermäktigt och det är jobbigt bara att gå ur badkaret, eller att bara borsta håret efter duschen och idag var vi ute i sommarstugan och jag bara satt på en trapp hela tiden för det var som att något dog inom mig när jag såg allt som skulle behöva göras och det enda jag vill göra är att sova faktiskt.

Jag glömde min handväska i sommarstugan. Jag orkar inte åka och hämta den igen. Jag vet inte hur jag ska lösa detta. Jag orkar inte tänka på det.

Vår, äntligen, hurra hurra.

Solen skiner, Majken leker på gården och vi åt glass på vägen hem. Jag har haft solglasögon hela tiden jag varit utomhus eftersom det har varit så stark sol och det är löjligt varmt. Det är krokus överallt och snön som föll inatt har smält bort. Jag älskar våren så kopiöst. Jag älskar våren ännu mer när den förgyller en sån här fredag.

Idag har jag skrivit bok. Igen. Jag pressar på och är rätt så himla stolt över mig själv ändå? Idag gjorde jag en förteckning över vilka kapitel som är kvar och insåg att jag å ena sidan har mer kvar att skriva än jag först trott, men att jag å andra sidan inte kommer behöva skrapa ihop ord för att nå upp till min minimumgräns. Det!

Min man frågade häromdagen om jag skriver för att bli utgiven eller för mig själv, och det är klart att jag vill bli utgiven MEN först och främst handlar det nog om att jag vill bli färdig. Jag vill ha en färdig bok som har ett början, en mitt och ett slut. Jag vill ha avslutat ett så stort projekt. Jag vill kunna känna att ja men vafan, jag gjorde det! Den kanske inte bli bra och alla förlag jag skickar den till kanske hånskrattar åt mig, men då har jag en färdig bok åtminstone. Som jag har skrivit helt själv. För att jag tog mig tid och satte mig ner och gjorde det. Färdigt.

Ikväll ska jag på fest. Imorgon tänkte jag se Les Misérables och äta pizza med de stora barnen. På söndag vill jag plantera penséer. En ganska perfekt helg om allt blir som planerat. Peppar peppar osv.