Narcissist? Javisst!

(Måste ca alltid googla hur narcissist stavas.)
(Min bästa vän kallade mig narcissist för några år sedan. Jag blev jätteledsen. Sen dess har jag försökt reclaima ordet.)

Jag läser tillbaka i min blogg ikväll. Ni trogna läsare (finns ni kvar förresten?) vet ju att det är något jag brukar ägna mig åt med jämna mellanrum och så brukar jag alltid konstatera att "jag var bättre förr", på ett ungefär.

Well, jag var inte bättre förr. Jag var roligare och kvickare och mådde fruktansvärt mycket bättre. Jag bloggade mer aktivt, hade en vassare tunga och var glad. Det kan jag gå med på. Men herregud vissa av sakerna jag skrev? Skönt att inse att jag trots allt har lärt mig lite på vägen. Okej, vissa saker har jag slutat med bara för att inte göra nån sur (använda diverse icke-pk tillmälen till exempel), men andra saker handlar mer om att jag fattar bättre nu. Som detta: HUR ofta skrev jag inte om bantning och viktnedgång osv? Vad fan var det med det? Vad höll jag på med? Och lite internaliserat kvinnohat smög minsann med ibland också? Där ser man!

Fast om jag ska vara ärlig så hade jag ju hellre varit lika ovetande/okunnig som då ifall jag bara fick vara lika glad som då. Nån formulering jag läste nyss från 2011 var typ "jag vill inte att mina döttrar ska växa upp och behöva äta lyckopiller för att orka med rollen som kvinna"? Nu ba: *käkar antidepressiva som att det vore godis* (Käkar iofs också godis som att det vore godis, för varför nöja sig med nåt som inte ens smakar gott?). Oh well, livet händer och så vidare.

Nu ska jag inte låtsas som att jag inte har glädjeämnen i mitt liv just nu. Idag till exempel slog jag nytt rekord i Fruit ninja. Det ni!