måndag 2 maj 2016

Läspaus

Tack, supermycket tack, för alla boktips i förra inlägget! Jag har läst som en galning sen dess. Det här är anledningen till att jag läser mycket men sällan: jag kan inte hantera läsning. Jag hade gärna varit en sådan som har en bok på sängkanten och läser nåt kapitel eller två innan jag somnar. Sådär lagom. Rimligt. Istället blir jag uppslukad. Jag blir irriterad på att jag måste sova, äta, duscha, laga mat, ta hand om barn. Jag vill bara fortsätta läsa. Jag vill inte bli störd. Jag vill kunna fortsätta vara försjunken i historien och jag vill veta vad som händer. Det går inte att pausa, eller att läsa lite i taget. Allt eller inget.

Därför läser jag i perioder. När jag känner att jag kan och orkar förlora mig i böcker så läser jag. Intensivt, hetsigt, fort. Däremellan kanske jag inte läser en bok på flera månader.

I alla fall, den sista tiden har jag läst dessa:

Den andra kvinnan (Therese Bohman)

Nja, var inte överförtjust. Jag gillade temat, men avskydde huvudpersonen. Plus tyckte att slutet hade en knorr som inte alls behövdes.

Presidentens hustru (Curtis Sittenfeld) 

Det som var bra: att den spände över 60 år, att man fick följa med på små "oviktiga" detaljer, att den förlorade sig i små händelser och hoppade över stora. Jag gillar det.

Det som var dåligt: eller tja, inte dåligt såklart. Men det var svårt att tänka att Charlie (aka George W Bush) kunde vara så charmig och rolig som hon beskriver. Nu är det ju baserat på Laura Bush liv, inte en ren faktaskildring, men det var svårt att tänka bort den antipati jag hyser gentemot Bushfamiljen.

Skymningsflickan (Katarina Wennstam)

Jag älskar ju Wennstams böcker, men den här var väl inte den bästa hon skrivit. Lite kändes det som att den hade blivit till av restmaterial hon hade sen tidigare? Det var mycket som kändes igen. Sedan fanns ett sidospår som kunde ha strukits helt, i min mening.

Kvinnan på tåget (Paula Hawkins)

Den var spännande, det var den. Spännande på det sätt att man läser vidare och vidare och vill veta vad FAN som hänt. Sen blev jag ytterst besviken på slutet eftersom jag tyckte att det inte var förankrat i resten av boken, och om det är något jag avskyr så är det när man gör "en twist" som inte är "en twist" utan mer att man hittar på ett slut som man inte har underlag för. Bara för att skapa en oväntad lösning. Men visst, det är ju många som älskar den så.

I det förflutna (Kate Morton)

Jag är helt oförmögen att säga om det är en bra bok, alltså välskriven, eftersom den handlar om allt jag älskar mest i böcker: ett förflutet som nystas upp, en dotter som upptäcker hemligheter om sin mor, ett gammalt gods, en familjehemlighet. Det här är sånt jag köper rakt av, jag älskar såna böcker. Därför älskade jag den här. Var den BRA? Ingen aning.



Obs: Tilläggas bör att jag är en usel bedömare av skönlitterär kvalitet av typen språk och stil. Jag vill ha en bra handling. Jag läser inte prosa. Jag har svårt för "vackert" språk som inte för handlingen framåt. Därför, om ni är sådana som uppskattar mer stilen än innehållet, ta inte mina tips på allvar. I'm all about that handling. Nu vet ni det.

3 kommentarer:

  1. Det märkliga med dig är att du lägger så stor vikt vid om du gillar huvudpersonen? Det finns ju en massa böcker där huvudpersonen inte är särskilt sympatisk, som är bra ändå väl?

    SvaraRadera
  2. Absolut, och jag kan gilla böcker där huvudpersonen inte är tilltalande - men jag antar att det är svårt att liksom känna att boken är bra om jag faktiskt inte bryr mig om hur det går pga ogillar berättarjaget? Det är oftast om det är skrivet i "jag"-perspektiv som jag stör mig på personen. Inte annars.

    SvaraRadera
  3. Har du läst Sarah Waters?

    SvaraRadera