Jahaaaaaa

Okej, så jag tjatar om min adhd och jag fattar att jag är nyfrälst och yada yada yada, men det är saker hela tiden som jag inser beror på ett funktionshinder. Att det varit så hela livet.

Som nu senast idag, när jag stötte på den här texten:

Man vet att det hos vuxna personer med adhd/add, finns en ökad risk att utveckla missbruk. Förutom alkohol- och/eller drogmissbruk, kan man se andra slags missbruk, såsom shopping- spel- eller sexmissbruk. Det är inte ovanligt att man blir storrökare eller storkonsument av kaffe eller Coca Cola. 

Coca-cola! Jag har ju en extrem beroendepersonlighet och har alltid skämts för mitt coladrickande. Och ja, det kan säkert vara så att jag hade varit beroende av cola även om jag inte haft adhd... men det är väldigt befriande att känna att kanske har jag inte bara dålig viljestyrka? Kanske ligger det i nåt annat? Varje gång jag stöter på såna här små saker som ger ännu en pusselbit till vem jag är/hur jag fungerar så blir jag lika delar ledsen som glad. Glad för att jag får mer förståelse. För att jag kan tänka att det beror på mitt funktionshinder, inte att jag är usel. Och ledsen för att jag så länge bara har trott att jag ska kunna skärpa mig och så blir det bättre.

Nu säger jag inte att jag kan rycka på axlarna åt alla mina svårigheter, aldrig försöka kämpa nåt mer och bara skylla på min adhd. Eller att jag inte skulle kunna sluta dricka coca-cola. Det kan jag säkert, om det är värt tillräckligt mycket för mig. Men det är det inte. För jag menar, ska min beroendepersonlighet få sitt utlopp på något sätt föredrar jag ju cola framför ca allt annat. Jag tar hellre eventuella hål i tänderna än hål i plånboken/näsväggarna/barnens sparkonto.

Dessutom dricker jag ju inte kaffe. Nån drog måste man ju få ha?