Veckans meny

LITE oväntat att smälla till med två inlägg på raken, och där det ena är helt meningslöst och bara handlar om mat? Tja, så kan det vara. Gillar dessutom att kunna kolla tillbaka här och leta matinspiration till mig själv vid senare tillfällen.

Anyhow! Här är veckans mat, komplett med en genomgång av vem som kommer äta vad.

Måndag: Nudelsoppa med nån currysås och wokgrönsaker och cashewnötter. Majken kommer äta, de andra två barnen kommer tokvägra. Sucks to be them. Jag tror det blir gott.

Tisdag: Wraps med fajitagrönsaker och halloumi. Alla kommer äta, men barnen kommer vägra grönsakerna och enbart ta halloumin.

Onsdag: Broccolisoppa med cheddar. Vuxna + Majken äter, men inte de stora. Därför gör vi varma mackor till så att de får i sig NÅGOT.

Torsdag: Laxburgare. Alla äter! Helt galet, men sant. Ibland händer det, osv.

Fredag:  Fetaostbiffar med potatisgratäng. Alltså Anammas formbara färs, du har räddat mitt liv! Av allt med köttfärs så var det i princip bara fetaostbiffar och cevapcici jag saknade, och nu kan vi göra det igen. Kräver en hel del kryddning för att inte smaka... konstgjort. Men åh, det är så himla bra. Och alla äter! Eller ja, alla ungarna äter inte potatisgratängen, men det är en petitess i sammanhanget.

Lördag: Tacopizza. Alla äter, förutom Majken som sliper taco-delen och bara får vanlig pizza. Denna unge älskar ca all mat, men gillar inte tacos? Så jäkla märkligt. Jaja.

Söndag: Ostfondue. MIN FÖDELSEDAG NÄMLIGEN! Och på sin födelsedag får man välja vad man ska äta. Alltså väljer jag, såklart, smält ost. Pga... godast i världen? Alla kommer såklart äta eftersom det är så gott.

Hur känner jag inför att det är min födelsedag då? Tja... det är jobbigt. Jag har inga planer och kommer vara ensam med barnen en stor del av dagen. Jag skulle vilja typ gå ut och äta med vänner, men har ärligt talat inte särskilt många att fråga. Eller ok, jag orkar inte styra upp nåt heller. Orkar inte, hinner inte, vågar inte fråga och få nej. Och så blir jag äldre och har ångest inför det. Och så kommer jag känna mig bortglömd och ofirad och sen BARNSLIG för att jag känner så. Ja, det är inte upplagt för succé, det kan man inte påstå.

Men ostfondue får jag ju iaf.