I lördags tog jag med Emmy på Britney-konserten i Sandviken. Åldersgränsen var 13 år och hon fyller 11 om två veckor, så vi var lite oroliga men allt gick bra. Som backup följde min man + Majken med, så att om Emmy skulle bli nekad vid entrén så kunde hon bli hämtad och jag kunde gå på konserten. Men allt gick bra som sagt, särskilt för Emmy som fick ha smink på sig för att se äldre ut och därför var extra lycklig.
Så hur är det då att gå på stor konsert med ett barn? Well, över förväntan, skulle jag säga. Nu hör det ju till att det var en konsert med en popikon från 90/00-talet, och att publiken därför bestod till övervägande del av kvinnor som var runt 25-30. Här kommer i alla fall lite reflektioner.
+ Alla brydde sig om Emmy. De som stod runt oss hjälpte henne massor. Nån lånade ut sin solfjäder när hon blev för varm, nån lyfte upp hennes mobil så att hon fick en bättre bild när hon filmade och nån sa hela tiden åt henne var hon skulle se bäst bland alla vuxna. Det var liksom en fin liten gemenskap där alla försökte anstränga sig för att hon skulle få se bra. Eller, alla kvinnor. De män som var i närheten kunde såklart inte bry sig mindre. Kvinnor ändå. Bäst.
+ Specialbehandling. Okej, det här var bara en grej men ändå. Emmy skulle ta sig fram till vakterna vid scenstaketet (ja, vi hade bra platser) för att få lite vatten. Dels så hjälpte de framför henne Emmy att komma framåt, och när det tog stopp så såg de till att visa vakterna att hon stod där och ville ha vatten. När en vakt fick se Emmy så försvann han, och kom tillbaka nån minut senare med en liten halvlitersflaska vatten. Alla andra fick alltså bara typ nån klunk vatten från vakternas flaskor, som de sprutade ner i munnen på de som ville ha, men Emmy fick nästan en halvliter. När hon tagit några klunkar och skulle ge tillbaka den så sa vakten att hon fick behålla den. Fint.
+ Det var väldigt kul och häftigt att få ta med henne på hennes första konsert. Och att det var en så häftigt konsert. Som hon sa: "Det här kommer ta lååång tid att toppa. Det är väl Beyoncé i såna fall."
Jag var också glad att jag kunde visa henne hur jag går på konsert. Innan vi kom dit så hade jag förväntat mig köer, och att vi skulle stå långt bak och främst titta på skärmarna. Men eftersom vi var där väldigt tidigt (av rädsla för att hon skulle nekas i entrén och behöva hämtas upp) så kunde vi få platser bara ca 2 meter från den mindre scenen en bit ut i publiken, vilket var väldigt häftigt. Jag förstår ju inte hur man kan gå på konsert med typ sittplats? Eller stå jättelångt bak? Det enda sättet jag vet är att stå längst fram, nära scenen, och hoppa och sjunga med. (Eller okej, på Sarah Klang och Frida Hyvönen har jag varit mer "ett glas vin i handen i utkanten av publiken", men det har ju inte varit stora konserter med peppiga artister heller.) I alla fall så stod vi nu mitt i smeten och sjöng och skrek och hoppade och det var amazing att få dela det med henne.
- Alltså hon var ju en decimeter kortare än nästan alla, och 2-3 dm kortare än många. Det är klart att det gjorde att hon såg sämre, varför jag bar henne på höften under alla Britneys låtar. Under mellanspelen (när Brittan bytte om) fick hon stå på golvet. Och under nån låt jag knappt kände igen mot slutet, eftersom jag då var svimfärdig av trötthet. Emmy är ca 145 cm lång och även om hon är skinny as fuck så har hon muskler, så hon är ingen tunn liten ärta. Det var med andra ord EN JÄVLA kraftuppvisning av mig att bära henne på höften nästan hela konserten. Plus att jag hoppade, sjöng, filmade och dansade. MED HENNE PÅ HÖFTEN! Vet inte varför det är så viktigt för mig att poängtera detta, men tror det har lite att göra med den här "tjocka är lata"-grejen. Visst, jag springer inte maraton och jag tränar sällan aktivt men jag är fan stark som en oxe när det gäller. Skulle vilja se några av mina "vältränade" vänner göra samma prestation tbh.
- Väntan var tuff med nån som aldrig varit på konsert förut och därför inte riktigt förstod konceptet. När Pitbull, som var förband, inte gick på kl 19.30 som det var aviserat så var det jäkligt tjatigt från hennes håll trots att jag förvarnat om att det alltid alltid är försenat. Nu satt ju vi där på golvet och vaktade våra platser i två timmar innan Pitbull gick på, så jag förstår att det blev segt. Särskilt när det fanns exakt noll mobiltäckning inne på Göransson arena för oss. Men som sagt, hon fick uppleva mitt sätt att gå på konsert, och då ingår en massa väntan för att kunna få bra platser. Efteråt var hon väldigt nöjd i alla fall, och jag också.
"Men jag läste en brutal sågning i Aftonbladet av konserten?"
Japp, läste den också. Höll inte med. Såklart det skulle ha varit roligare om Britney hade sjungit själv mer än... inget? Men tbh så reflekterade jag inte ens över det under konserten, jag var för upptagen av att ta in att FUCKING BRITNEY SPEARS dansade på en scen alldeles framför mig? Alltså, jag tyckte verkligen det var bra. Roligt, underhållande, fest... och jävligt Britney. Som Emmy sa efteråt, utan att ha hört kritiken från Aftonbladet: "Jag älskade att hon dansade ihop med sina dansare, det var så mkt show!"
Ja, vi är nöjda helt enkelt. Igår däremot mådde jag pyton. Jag svettades nåt så OERHÖRT mycket under konserten att Emmys tröja blev blöt. Den nivån. Jag har blåmärken på armarna efter att ha burit henne och jag var typ bakis hela dagen igår på grund av vätskebrist och utmattning. Men det var så så så värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar