Ingen bio. Den är svårast att få till, märkligt nog. Badminton blev det dock, plus att träffa kompisar. Träffade säkert TVÅ kompisar under oktober? Helt galet!
November kommer verkligen som en käftsmäll, eller hur? Alltså jag är ju team "nej, ni har fel - mars är värre än november", men det gör inte att jag går helt obemärkt genom den surblöta lovikavante som är årets näst sista månad.
Vi har firat Halloween ordentligt. Ungarna har klätt ut sig i omgångar och gått på disco eller gått bus eller godis osv. Det var fint, men lite bökigt och stressigt. Annars tuffar veckorna bara på. Vi flyttar mormor var tredje vecka (herregud, jag hoppas att i lördags var sista gången och att hon kommer trivas i den lägenheten) och jag rider varje söndag.
Gud, ridningen. Som jag har saknat den? Trots att det är uselt väder och tar mig 40 min med bil till stallet och jag inte ens har en ridjacka som jag kan knäppa så är det verkligen något jag älskar. Det är så fint att få hitta tillbaka till den enda passion jag egentligen haft i mitt liv. Eller okej, teatern också - men det kommer jag nog aldrig kunna komma tillbaka till med tanke på skicket amatörteatern verkar befinna sig i här i Örebro.
Men stallet. Det är fint. Jag har lite planer på att dra med en unge i taget en gång i veckan. Alltså ena veckan ett barn, nästa vecka ett annat barn. Inte tre dagar i veckan, herregud. Det här är nåt jag på ett sätt vill dela med dem, men som på ett sätt ger MIG så mycket. Alltså: en dag med barnen, en dag ensam. Det blir nog bra.
Annars är allt grått och trist. Jag är ful och trött och har haft massa finnar och har utväxt i håret och så fort jag inte är upptagen med något så känner jag mig så tom och ledsen. Inte för att jag har någon anledning, tvärtom. Den här hösten är på många sätt den lugnaste och bästa på många år. Det är mer en allmänt vemodighet, nedstämdhet. Inte depression, mest trött. Och ledsen.
Nåja. Snart kan jag börja blicka framåt jul. Om jag orkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar