Den stora guiden till att hjälpa barnen att plugga inför prov

Jag är ju en pluggis, always have been (förutom i trean i gymnasiet då jag skolade jämt) and always will be. Detta gjorde mig ju inte sådär SUPERPOPULÄR under skoltiden, men det comes in handy nu när jag har barn som behöver plugga till prov. Ha! In your face skitsnygga coola fotbollstjejer som fick vespor när ni fyllde femton trots att ni bodde 100 meter från skolan (och jag hade några km till stallet men fick inte ens en moppe wtf?). This is my time to shine!


Var var vi? Jo just ja: hur man hjälper sina barn att plugga inför prov. Förutom att jag själv var en pluggis har jag ju haft en hemmasittare i familjen under ca hela mellanstadiet och TROTS DETTA gick han ut sexan med jättefina betyg. Är det enbart min förtjänst? Självklart inte. Borde jag ändå få lite credd för att jag utöver heltidsjobb har varit lärare på halvtid och lagt oändliga timmar på att plugga med barnen? Ja, det tycker jag tamefan.

Jaja, mindre skryt och mer konkreta råd. Jag hör er. Here we go!
(TLDR: Flashcards och godis!)

1) Plugg-godis

Absolut, ni får kalla det mutor om ni vill, men faktum är att det är o-er-hört mycket enklare att få en trulig tonåring att plugga om man kan slänga till hen en polly efter varje rätt svar. Ett ultimat godis för pluggande är rätt litet (dvs polly är egentligen för stort) och lätt att strössla med vid rätta svar. Typ smarties eller bilar eller liknande. Det är också bra att bryta av med lite större godisar, som kan delas ut vid svårare frågor/frågor som kräver lite resonemang.

2) Flashcards

Underskatta INTE dessa små korts effektivitet när det gäller att plugga in allt möjligt! Om nån nu inte känner till vad flashcards är, eller hur man gör dem, så kommer här en idiotsäker förklaring:
Ta papper -> klipp till små kort som är typ 2-3cm breda och höga -> skriv ett begrepp på ena sidan och förklaringen på andra sidan -> gör detta för ALLT som går. Viktigt!

Många slarvar med flashcards och tror att det enbart funkar för glosor eller begrepp, men det går att använda till ungefär vad som helst. "Tre orsaker till oroligheterna före första världskriget" till exempel. Eller "varför är orientering fortfarande ett ämne i skolan när alla har gps och alla barn hatar det eftersom det är en töntsport"? Nej okej, det kanske inte var lika bra... men något inspirerat av att ena barnet har prov i just orientering imorgon.

Vem ska göra korten? Helst barnet som ska göra provet. Man lär sig såklart massor bara av att skriva ner förklaringarna och frågorna/begreppen - och just därför ska inte datorutskrift användas heller - men om du har ett barn som verkligen hatar att plugga/har svårt för att skriva/är oerhört svårmotiverad eller så, då får man som förälder sätta sig och plita ner dessa små kort. Men då lär ju DU dig massa nya saker också (för vi kan ju sluta låtsas att vi allihop kommer ihåg allt om syror och baser liksom). Win!

Sen då? Ja, sen sätter man sig ner och kör igenom dessa kort. Kör igenom alla en gång (med godis för varje rätt svar/var tredje rätt svar/whatever) och ta sen en längre paus på minst en halvtimme. Alla kort som de svarar rätt på hamnar i en hög och alla kort som de svarar fel på hamnar i en hög. Låt barnet pausa från studierna med nåt de gillar innan ni börjar igen.  Den här gången tar ni bara "fel"-högen och matar igenom. Godis och pauser utdelas enligt nån rimlighetsprincip.

Till sist kommer alla kort vara i "rätt"-högen och då börjar man om igen, fast tvärtom. Dvs om ni första gången körde glosor och frågade "vad heter x på engelska" så kör ni tvärtom nu, och säger det engelska ordet. Detta är för att det verkligen ska sitta. Det kräver lite av den som förhör, i alla fall när det gäller mer resonerande frågor, men det underlättar ändå att ha allt tydligt nerskrivet och inte behöva leta i en lärobok efter vad det var som EGENTLIGEN orsakade skotten i Sarajevo.

3) Material

Lärobok ja. Har era barn det? För det har inte mina. Man får hem nåt papper ibland, det finns lite stenciler på nån läroplattform, ibland kommer de hem med egna anteckningar, ibland mailas ett word-dokument ut, och ibland finns det en länk till nåt quiz med fördjupningsfrågor på en sajt.

Det här är åt helvete för barn som inte är strukturerade, som inte har enagagerade föräldrar eller som mår dåligt av ovisshet. Det är också ett helt annat blogginlägg, men ärligt talat. Fy fan vad dåligt det är att de knappt har böcker längre. Vi hade en jävla LYX ska jag säga, med att veta att vi hade prov på kap 2-4 i boken, ungar nuförtiden måste liksom först rota igenom tjugosju anteckningar och anslag och allt möjligt innan de ens lyckas hitta ungefär vad de ska kunna.

Så vad kan man göra? Googla! Nej, det hjälper inte att googla "syror och baser" enbart om ungarna har kemiprov, men man kan komplettera den info som finns. Ofta är stencilerna liksom bara nån slags sammanfattning av vad som sagts på lektioner osv, och har man då barn som kanske inte Är Bra På Att Skriva Anteckningar eller Inte Har Fokus, så blir det svårt. Därför brukar jag komplettera så mycket jag kan online. Jag säger bara "SO-rummet", fy fan vad jag älskar dig!

Är det rimligt att vi föräldrar ska behöva lägga ner såhär mycket energi och krångel bara på att förstå exakt vad barnen ska behöva kunna? Nej. Men jag vet ju att det är ungefär likadant för väldigt många. "Jättekul" med digitaliseringen i skolan, verkligen. Vad bra det blev!

4) Höj kraven

Den här delen kan man hoppa över om man har barn som är nöjda med E, eller där ett D är en enorm prestation som firas med tårta (mer om det nedan). Alla barn vill inte ha högre betyg, alla KAN inte få högre betyg och godkänt är JÄTTEBRA!

Men ni föräldrar som likt mig är välsignade med barn som inte riktigt klarar av skolan som den är, men ändå vill ha bra betyg i sina favoritämnen? Fortsätt läs.

Såhär: jag upplever som sagt att det material som delas ut ofta är basic, liksom grundnivån, det som krävs för E och eventuellt D (kanske C ibland). I alla fall när det gäller resonerande ämnen, där eleven själv ska dra slutsatser och se sammanhang och paralleller osv. Och det är säkert som det ska, för mycket av det viktiga sägs ju på lektionerna ändå. Om man har barn som går på lektionerna...

Det här tipset är alltså inte bara till för barn som knappt lyssnar när läraren pratar, men kanske speciellt bra för dem: kräv svar utöver det som står i materialet.

Mina ungar blir GALNA på mig när jag inte godtar ett svar som nästan ordagrant stämmer överens med det som står i deras material. "Det är ju bara det SOM STÅR DÄR!" skriker de när jag ställer följdfrågor eller vill att de ska utveckla svaret. Och ja, "det som står där" räcker oftast om man bara ska svara rätt - men idag krävs det att man ska utveckla sitt resonemang om man så ska svara på vad 1+1 är för nåt, och detta står INTE i materialet. Alltså får man ta den puckeln när man pluggar.

"Förklara flod" bad jag Emmy igår och när hon svarade "det blir mer vatten vid stranden" så var det ju tekniskt sett rätt - men det går att säga så mycket mer. Och nej, det kanske inte krävs mer på just det här provet, och det kanske inte kommer vara just det begreppet som ska utvecklas, men det går ju aldrig att veta i förväg. Så vi resonerar om det, utvecklar svaret ihop, jag googlar som FAN ska ni veta, och så kräver jag mycket mycket mer än det som de säger att de ska kunna. Varje gång.

För ja, de blir trötta och irriterade och många många gånger har våra pluggsessioner slutat med bråk - men när nån av dem kommer hem och har fått A på ett prov som de trodde att de knappt skulle klara när de började plugga, då är de glada. Noa har till och med sagt det flertalet gånger att "du kräver alltid mer än lärarna, så jag brukar skriva allt jag kan på alla frågor för då får jag bra poäng".

(Var det helt rimligt att han skulle lära sig slagorden "frihet, broderskap, jämlikhet" på franska när de läste om franska revolutionen? Nä. Men det tvingade jag honom ändå.)

5) Ha gott om tid

Den här punkten borde ju kanske ligga först eftersom det är så viktigt. Men eftersom jag är usel på att planera kommer den sist, och det avslöjar väl att jag knappast följer den själv. Det blir tyvärr alldeles för ofta panikpluggande enbart kvällen innan, vilket oftast funkar - men inte direkt ger sinnesro. Det är EN FUCKING MYT att man inte kan plugga till prov kvällen innan. Jag fick höra i mellanstadiet att det skulle bli omöjligt sen i högstadiet, sen var det i gymnasiet och sen på universitetet det skulle vara omöjligt. Lyssna: det är enda sättet jag vet hur man pluggar på. Allt kvällen innan, all or nothing!

Men. Det är inte jättekul för ungar som är lättstressade. Inte heller jättekul för mammor som vill kolla på Paradise Hotel och inte traggla syror och baser i flera timmar samma kväll. Så gör som jag säger och inte som jag gör: planera pluggandet i tid och lägg det över flera dagar.

6) Fira resultaten/ansträngningen

Jag pratar inte om att enbart fira ett A på ett prov, utan om att fira när ditt barn lyckats med något som var svårt. Det kan vara att äntligen få godkänt i hatämnet, att höja sig till ett D från ett E eller att få ett C trots att man har A i alla ämnen, men var sjuk veckan före detta prov. Ja ni fattar: ni känner ju era barn bäst och vet vad som är ansträngande för dem.

Ja men VAD säger Jesper Juul om att berömma prestationer? (För er som fick barn efter 2010: Jesper Juul är alltså det tidiga 00-talets Bo Hejlskov)

Well, jag vet inte. Antagligen att det beror på tillfället? Jag tycker i alla fall att det är jätteviktigt att uppmärksamma när ens barn har lyckats med något speciellt. Inte för att man ska bygga deras självkänsla på deras prestationer, utan för att man ska uppmärksamma ansträngningen. Vi fikar med tårta när nån av ungarna får ett A på ett prov, lyckas med ett prov i ett hatämne eller liknande. Det går ju såklart att variera i all oändlighet det här. Kanske vill man inte fira resultatet, utan firar direkt provet är gjort - för att barnet gjorde sitt allra bästa? Kanske firar man ett underkänt prov för att det var två poäng närmre godkänt än förra gången? Kanske är man EN TÖNT som vill invända mot att man verkligen inte borde fira barn med socker, men då kan man ju sluta läsa och gå och baka barkbröd istället.

Det jag vill säga är bara att jag tycker att man ska notera när barnen anstränger sig, och glädjas med dem när de ser resultat - eller gör framsteg på andra sätt. Plus: om ni har gjort allt jobb som jag nyss beskrivit så förtjänar ju NI tårta. Eller hur?


Så! Detta var Ellens Oändligt Långa Guide Till Hur Man Hjälper Sina Barn Att Plugga Inför Prov.

Var så goda!