Den stora Frankrikeresan

Äntligen, som ni har väntat, osv. Ja men jag tänkte väl berätta om Den Bästa Semestern Ever då. Ja, förutom ett par missöden. Var ska vi börja? I Sverige?

Örebro till Trelleborg körde vi på natten. "Vi". Min man körde, vi andra sov. Klockan 06.15 så gick färjan från Trelleborg till Travemunde och vi hade en hytt som vi kunde sova i vid behov.

Färjan blev såklart försenad, men nån gång på eftermiddagen rullade vi väg för att ta oss igenom Tyskland så fort som möjligt. Detta gick såklart inte eftersom detta vidriga land hade byggt på sin inneboende vidrighet med... vägarbeten. Såklart! Det får man ju räkna med mitt i semestertider i Tyskland. Vad man kanske däremot inte behöver räkna med är att ens bil ska gå sönder och börja koka så fort man står i bilkö. Men det tyckte vår bil var en kul idé. Superhärligt, bilkrångel redan första dagen.

Nåja, efter mycket om och men och en tråkig middag på McDonalds så kom vi till den Holländska camping vi skulle sova på. Den var... udda. För att det här inlägget inte ska bli toklångt orkar jag inte skriva detaljer om alla boenden, men ni som följer mig på instagram har ju sett bilder från den trailern vi bodde i.

Dag två på resan tog vi oss till Frankrike. Vi hade tänkt pausa för lunch i Antwerpen men fick inse att vår bil var persona (nja) non grata pga miljözoner. Så vi åkte till en närliggande liten stad (vars namn jag glömt och inte orkar leta reda på) som var oerhört mysig och fin men hade svindyra restauranger. Vid det här laget var det också sjukt varmt, så vi försökte ta oss vidare efter maten. Bad och musslor var det som lockade. Vid femtiden kom vi fram till Dunkerque och hittade den del av strandremsan där hundar var välkomna. Gud vad härligt det var att slänga sig i vattnet. Och så varmt det var. Och vågigt! Tidvatten är ju väldigt tacksamt på så sätt, det blir liksom vågor både på väg ut och in.

Dunkerque var jättemysigt. Enormt strand, mysig strandpromenad med många restauranger och så färgglada små badhytter. Visst, industriområdet längre bort kanske inte var det finaste, men man behövde ju inte titta ditåt? Vi vuxna åt musslor, ungarna åt crepes, allt var fantastiskt.

Sen åkte vi vidare en stund till och bodde på nåt enkelt budgethotell som var... "sådär" fräscht, men vad gjorde det? Vi var ju äntligen i Frankrike!

Dag tre tog vi oss via Dieppe till Étretat till Bayeux, där vi skulle bo en vecka. Dieppe var jättefint men fyllt med mängder av turister. Alla jävla turister (VI är ju inte turister, vi är resenärer!) hade såklart lagt beslag på alla parkeringsplatser, och när vi körde runt i små gränder och letade efter nånstans att ställa bilen så gav den upp och började koka. Superkul. Not. Nåja, vi lyckades ta oss en bit utanför centrum och fick sen vandra ner till hamnen. I stekande hetta. (Sidenote: vi hade JÄTTEFINT väder hela resan. Pilutta er.)

Efter att ha tittat på marknad och ätit crepes till lunch och åkt gammal fin karusell och köpt resans första macarons, så åkte vi vidare till Étretat som var fantastiskt. Okej, också smockfullt med turister, men herregud. Så vackert?! Stranden bestod av fantastiska stenar (skyltar fanns överallt om förbud mot att ta med sig dem från stranden) och iskallt vatten. Det gjorde svinont att gå på stenarna och kroppen domnade bort i vattnet, men omgivningen var så makalöst vacker att det inte gjorde nåt.

Framåt midnatt kom vi så äntligen fram till vår camping utanför Bayeux. Det var kolsvart och vi skulle hitta till vårt tält vilket tog... några försök. Men till sist lyckades vi och somnade och vaknade till att upptäcka slottet som campingen tillhörde. Och det var fucking MAKALÖST FINT! 

(Spoiler alert: allt på den här resan var så vackert, gulligt, fint och sött att vi till sist blev arga. Det kommer så att säga strösslas med superlativ i det här inlägget.)

Tält? Ja, tält. Vi bodde ju i ett lite lyxigare tält som hade två små sovrum, ett allrum med köksdel och ett litet trädäck utanför. 

Det var verkligen över förväntan bra. Visst var det lite läbbigt när några rävar skällde och hade sig precis vid huvudänden av vår säng, och jag sen kände en duns mot tältduken direkt efter. Men i övrigt? Amazing. Vi är ju campingnybörjare och hade varken salt eller diskmedel osv, men på slottet fanns det såklart en liten butik som sålde allt nödvändigt. Ja men ni vet, salt, glass, vin och färska croissanter och baguetter varje morgon.

Vad fanns mer? Tja. Tennisbana, pool, sjö att fiska i, lekplats för barn, fotobollsplan, badmintonplan, restaurang och bar, pingisbord, biljardbord... det var fantastiskt. Ja ja, det låter som att jag överdriver, men KOLLA DÅ:

Ja, och sen stannade vi på campingen i en vecka. Not. Herregud vad vi flängde runt. Vi krigsturistade till museum, d-day beaches, krigsmonument. Vi åkte och badade på fantastiska stränder som jag längtar tillbaka till varje dag. Vi besökte mysiga små städer och byar och åt fruktansvärt mycket musslor och crepes och glass och jag älskade varje sekund. Och Giverny! Monets Giverny!! Jag var där som litet barn och har drömt om att komma tillbaka igen. Mina ungar förstod inte alls storheten, men det spelade ingen roll för det var Giverny!

Sen så... (ok vi har bråkat färdigt om detta, så jag ska beskriva det utan bitterhet över hur resten av resan blev) råkade min man skada sitt redan dåliga knä nåt så djävulskt. Slet av korsbandet (fick vi inte veta då, men i efterhand) och fick åka till franskt sjukhus och röntga och få skena, kryckor, sprutor och morfin utskrivet. Och då blev ju liksom resan efter det... annorlunda. Vi kunde inte åka till Paris, till exempel. Vi har fått ställa in massa saker och jag har fått göra saker ensam med barnen och det blev inte alls som vi hade planerat. Men olyckor händer ju tyvärr, och det är som det är.

Vad som också är som det är att vi till sist behövde lämna Normandie. Det var jag inte okej med. Inte alls. Sista kvällen, när massa nya hade kommit till campingen, så var jag så arg och bitter. Varför ska NI få vara här när vi måste åka härifrån, tänkte jag surt och kastade arga blickar efter alla. Så oerhört orättvist. Nu var det ju jag själv som hade gjort vår reseplanering, men eftersom den inte hade med punkten "flytta till Normandie" så fanns det ju inget jag kunde göra.

Vi lämnade vårt lilla tält på den mysiga campingen på det fantastiska slottet, och åkte vidare mot Alsace. På vägen dit pausade vi i Amiens och Nancy och let me tell you this: det finns INGEN hejd på hur fina städer som finns i Frankrike? Vi var provocerade som sagt. Torget i Nancy?! Katedralen i Amiens?! LOOK AT THIS:

Nu hade vi varit borta i drygt en och en halv (eller nästan två) veckor och hade kört från Frankrikes västra gräns vid engelska kanalen till landets östra gräns vid Tyskland. Här, i en liten by som hette Beblenheim, bodde vi i fem nätter. Jag måste säga att jag är en mästare på att boka boenden. Vi hade en vindslägenhet med loft och själva boendet hade pool, petanquebana (boulebana), pingisbord, grill, lekplats, lekrum med fotbollsspel och pilspel (superkul, jag vann jämt) och tja.. det var helt perfekt. Förutom det där med att det var en vindslägenhet och att min mans knä inte riktigt höll för trappor så att han fick stanna i lägenheten rätt ofta och jag fick springa upp och ner och fixa och dona och nej nu ska jag inte vara bitter sa jag ju.

Och vad gör man i Alsace då? Tja, vi fick ju som sagt göra om en hel del men jag och barnen var och hälsade på apor i ett djurreservat, vi såg LÖJLIGT många ONÖDIGT gulliga byar, vi slappade vid poolen och lagade mat (inga musslor dock) och köpte viner från vingårdar (trots att jag åkt på en förkylning som fick mig att tappa smaken) och så ooh:ade och aah:ade vi över alla kullar med dignande vinklasar och alla storkar överallt. Det var fint och härligt. Men det var inte Normandie.

Och sen då? Sen åkte vi hem! Har jag några bilder från det? Nope. Varför inte? För att förutom en halv dag i Strasbourg (oerhört mysig stad även den, lite onödigt mysig faktiskt) så körde vi raka vägen hem. Jodå. Lämnade Strasbourg vid 20-tiden på kvällen och kom hem till Örebro vid 16 dagen efter. BRA JOBBAT ELLER? Detta möjliggjordes av att ungarna hade sina ipads och ljudböcker och vi pausade såklart för frukost och lunch, men ändå. Strongt av oss. Bra kört!

Så det var det hele. Helt fantastiskt, underbart och... ja, även ledset att över halva resan blev något helt annat än planerat på grund av ett trasigt knä.

Men nu får vi åka till Paris i vår istället och det är ju också nåt. 

Vad var bäst?
Normandie. Stränderna, tidvattnet, skaldjuren, byarna, Carrefour (i mitt hjärta, alltid), allt. Älskar Normandie. 

Vad var konstigast? 

Eh. Bibi var välkommen på alla restauranger (utom en), även inomhus, nära köket, finare restauranger. Men hon var inte välkommen på nån strand (förutom en). Vi smugglade med henne ändå, i en liten ryggsäck för hundar som vi hade köpt för Paris. Det gick jättebra och hon gillar ju ändå inte att bada, men lite förvånade blev vi allt.

Vad var svårast?
Att hantera besvikelsen över att allt inte blev som planerat. Samt bilkrånglet.

Vad var sämst?
Tyskland. Bilköer, fult, hemsk mat. Hur kan två länder skilja sig så fundamentalt när de ligger bredvid varandra?

Bästa planeringen?
Alla lekar jag hade gjort. De var jätteroliga och uppskattade. Bestämmer jag... nä men på riktigt. 

Sämsta planeringen?
Såhär är det alltid: man är på ett ställe och det finns en bra strand/ställe att äta/ställe att sova på, men man har tänkt att det ska ske i en annan ordning. Så man åker vidare och när man sen ska äta/bada/sova så finns det inte längre några bra alternativ. Hur många gånger har vi gjort så? Alldeles för många.

Det var även lite väl ofta som vi åt så sent att barnen hann bli hungriga och gnälliga innan vi hittade nåt ställe som kändes kul att äta på. Ett bra tips är att låta barnen, åtminstone om de är hungerkänsliga, kräsna eller yngre, att få äta först. Då kan de få sina hamburgare eller crepes eller nuggets, och sen kan de istället få en läsk eller efterrätt på vuxenrestaurangen. Detta eminenta tips använde vi oss själva av EN GÅNG under hela resan, så jag lever ju inte som jag lär om man säger så. 

Hur gick det att bila med barnen?
Jag var lite orolig före resan, jag menar... våra barn är inte direkt jättelugna och tysta. Men med hjälp av ipads (skärmar, skärmar, skärmar!!) och ljudböcker och lekar och godis och pauser och ännu mer lekar och bra musik och pennor att rita på fönster med och pennor att rita på papper med och bingo och tävlingar och lekar... så gick det oerhört bra. Över förväntan. Lite åksjuka och lite tjafs, men på det stora hela gick det bättre än random resa till sommarstugan. Den tar 30 minuter.

Hur gick det att resa med hund?

Också det MYCKET över förväntan. Bibi är ju ingen hund som kräver massa motion eller så (snarare tvärtom), det jag var orolig över var snarare att hon är så rädd och försiktig på nya platser. Men jag tror att hon var så glad över att få komma ur bilen att hon liksom sket i att hon var i en främmande stad i ett främmande land. Hon var helt chill större delen av tiden. Låg och sov i vårt knä när vi åt, sov på en filt när vi badade, traskade runt i gränder och på torg och liksom bara följde med. Sjukt smidigt! Nu kunde vi ju smuggla med henne där hundar egentligen inte fick vara (bara utomhus alltså), så det är klart att det är lättare med en gosedjursvovve än typ en schäfer, men ändå. Över förväntan, som sagt.

Hölls budgeten?
Vi hade ingen! Tji fick ni. Att bilen gick sönder helt och hållet med hål i avgasrör och trasig fläkt och trasig ac osv, det grävde dock ett rätt stort hål i sparkonton. Skoja bara, det tömde sparkontot helt.

Med andra ord är vi panka som kyrkråttor men det var sååå värt det, för den här resan var så fantastisk. Ja, minus trasiga kroppsdelar och inställda planer men ni fattar. Frankrike ändå. Bäst, alltid.