torsdag 7 november 2019

En sån där sammanfattning igen då

Bra det går med bloggandet. Vad kul det är att känna att jag helt tappat den här delen av mig, som ändå var en STOR del av mig? Alltså jag skriver inte alls längre. Nej, twitter räknas inte. Det är helt sjukt, i nästan hela mitt liv har jag varit en skrivande person. Drömt om att ge ut böcker, livnärt mig som skribent, skrivit av mig allt. Och nu? Noll. Det är sorgligt, men jag orkar inte tänka på precis allt som är sorgligt nu. Allt är ju sorgligt.

Så what's up med mig då? Tja, jag och Majken blev medryttare på en ponny som vi körde i skogen några gånger, sen funkade det inte längre (läs: Majken vägrade åka dit) så vi slutade.

Ni minns hur jag skröt om hur bra jag är på att köra trav? Well, det var inte helt ogrundat - för några veckor sen fick jag byta till en grupp som har kört i flera terminer redan. Nu kör jag helt ensam och vi kör "snabbjobb" på banan och det går så jävla fort och är lika delar asläskigt och jättekul.

Jobbet rullar på, det är upp och ner. Precis som mitt humör (insert skämt om att det mest är ner). Jag känner mig så jävla tråkig bara. Jag jobbar, läser, ser på tv och... that's it.

Eller nä, inte helt. För Majken och jag var till exempel på en höstlovskryssning på... ja, alltså höstlovet. Det var kul. Mest kul för henne, som fick gratis läsk i alla barer och som hittade kompisar och hade fullspäckat schema med aktiviteter. Men också väldigt kul för mig som fick hänga med henne (när hon hade tid) och bara mysa. Vi åkte med Birka och det var ett helt okej koncept, passar nog bäst för barn som är 5-10 år tror jag. Bästa delen för mig var när en tjej som Majken blivit kompis med vid middagen och som hade en lite äldre mamma, frågade Majken var hennes mamma var. När Majken förbryllat pekade på mig som satt där och också kände mig rätt förvånad över frågan, så utbrast tjejen "Är det din MAMMA?" förvånat.

JAG TÄNKER TA DET SOM ATT HON TYCKTE ATT JAG SÅG FÖR UNG/COOL/WHATEVER UT FÖR ATT VARA EN MAMMA OCH INGEN FÅR TA DET IFRÅN MIG.

Annat proud mamma-moment var när vi igår var på Emmys skolkonsert och jag bröt ihop av fniss när en tjej uttalade "grupp 6" som "gruppsex" och när några tjejer sjöng svinfalskt och när en kille larvade sig på trummorna och... ja, jag var rätt trött. Förlåt alla.

Men ärligt, hur ska man kunna låta bli att fnissa när man inte FÅR fnissa? Det svåraste som finns ju.

Jaja. Det var väl det. Är det jul snart?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar