torsdag 15 februari 2024

Äkta gymbro

Det föll sig som så (ok låtsas-Astrid Lindgren) att jag började gymma på mitt jobbs hyresvärds gym. Svinbilligt och det mesta finns och så bäst av allt: i princip folktomt!?

Och helt plötsligt gick jag från "ångest hela tiden över att behöva gymma" till att "komma iväg till gymmet två gånger i veckan utan problem". Sjukt.

Okej, vi kanske måste backa bandet lite, för senast jag var aktiv här var jag ju knappast någon som släpade mig iväg till gymmet ångest eller ej. Men under året som gick (och framför allt hösten kanske) har jag kommit in i att gymma minst en gång i veckan, och har hållit i det även under jul och nyår. Planerat att gymma före en utekväll för att inte missa en dag pga bakis, osv. I know, det är helt sjukt, men jag fyller 40 om några månader och har fått någon idé om att vara mitt bästa jag någonsin tills dess. 

Kommer jag lyckas med det? Knappast. Inte bara för att det är så MYCKET man borde göra, utan också för att ca 20 år av slapphet kring "att vara sitt bästa jag" inte direkt åtgärdas på några månader. Men jag försöker. Tiktok berättar för mig allt jag borde ägna mig åt: ansiktsyoga, ansiktsmassage, torrborstning, yoga, pilates, meditation, dricka mer vatten, aldrig snooza på morgonen, olja hårbotten, olja hårlängderna, massera skalpen, detoxa hårbotten, smörja in hela kroppen, exfoliera ansiktet och kroppen och jag såg något om att man ska ha retinol på knäna för att de inte ska bli skrynkliga. Nu är ju jag tjock, så mina knän är redan "fula", så DET slipper jag i alla fall. 

Nåja, åter till gymmandet! 

Har jag blivit stark av att gymma två gånger i veckan i snart ett halvår? Nej. Har jag blivit starkare? Marginellt. Mår jag bättre? Nä. Har jag bättre hållning? Nej. Finns det NÅGON effekt av att jag släpar mig iväg och kämpar på? Jodå. Jag upptäckte häromdagen (också på gymmet, tränade på någon slags variant av "twerking", för det är ju helt rimligt när man snart fyller 40) att jag kan "go low" när jag dansar och sen från att sitta på huk så kan jag resa mig upp igen utan problem, bara med benstyrka. Nödvändig förmåga? Nä. 

Gymmandet har också denna effekt: jag har blivit en gymbro. Inte så att jag pratar om mina personbästa (de är så låga och pinsamma) eller att jag pratar om att jag älskar att träna... inget SÅNT pinsamt. Men häromdagen köpte jag en shaker för att jag ska kunna göra proteinshake utan att behöva använda Pelles gamla äckliga shakers. Visserligen rosa, men ändå. Jag köpte ett tillbehör för proteinshakes?! Vem ÄR jag? (En kvinna med lätt 40-årskris och för stark tilltro till gymmande två gånger i veckan).

Jag har också helt orimliga förväntningar och eller krav på mitt gymmande. I april ska jag ha min 40-årsfest och jag inbillar mig att jag ska hinna få snyggare armar tills dess. Alltså bara genom gymmande. Banta? Don't know her. Men tydligen lever jag för tv-shops löften om att man KAN punktförbränna fett och tränar armar som jag aldrig gjort förr (vilket inte är svårt eftersom jag bokstavligen aldrig gjort det förr). Och sen i maj ska vi till Nice med jobbet på konferens och då vill jag ha en snygg rumpa i bikini (varför just rumpan ska vara snygg när resten hänger är oklart, men jag är en Kvinna Med En Dröm så detta är min vision i alla fall) så nu tränar jag "glutes" hela tiden. 

Nej men ni HÖR ju hur patetisk jag blivit. Förlåt. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar