Gott nytt år!

Det här med nyårslöften, har ni  några såna? Jag tänkte att mitt skulle vara att jag skulle börja ha rött läppstift. Det är ju både snyggt och coolt liksom. Vem vill inte vara snygg och cool? Så jag tänkte inviga nya året med just rött läppstift, för om jag redan har börjat innan året är slut lär ju nyårslöftet gå bra att uppfylla.

Så kommer Noa in i badrummet när jag har tagit på mig läppstift.

"Men mamma! Det är inte så fint det där läppstiftet. Ingen kommer känna igen dig för du ser så annorlunda ut. Du skulle kunna vara på en cirkus, du ser ut som en clown! Alla kommer tänka att du ser ut som en clown."

Jahapp. Så jag tog av mig det igen. Men trotsade lite genom att sätta på rött läppglans. Nästan där!

När Emmy såg den här bilden frågade hon varför jag hade så rufsigt hår. De vet verkligen hur man höjer en mammas självförtroende, mina små barn.

Men nog om dem nu. Nyårslöftet står kvar. Jag får bara passa på när ingen annan i familjen är hemma.

Gott nytt år allihop!
(Nyårslöfte eller ej)

499

Näe, jag har egentligen inget att säga. Men om det femhundrade inlägget ska bli ett "gott nytt år" så behöver jag ju ett innan dess. Så jag slänger bort det på ett sånt här, där jag egentligen inte har något att säga.

Men jag kan ju fråga. Vad ska ni göra ikväll? Eller vad gjorde ni ikväll/igår/i förrgår, om ni nu mot förmodan inte sitter och läser bloggar på nyårsafton. Dvs: hur firar ni avslutet av det förhatliga 2010?

Själva ska vi äta sushi och chevretoast och chokladpannacotta hemma hos vänner. Ha barnen vakna till tolvslaget. Försöka se fyrverkerier från grannarna eftersom vi inte köpt några själva. Ungefär så. Lagom, trevligt och även om menyn är märkligt komponerad så följer den devisen "Är det gott? Ja, det är det!".

Förresten såg jag nu att Sound of Music börjar klockan ett och håller på tills vi ska åka. Score!

Årssummering

Nu är året slut. Hejdå förbannade helvetiska 2010. Imorgon är det sayonara forever och om jag inte hade varit i det "välsignade tillståndet" (lätt en man som kom på det uttrycket) så hade jag halsat skumpa like it was... några år sedan. Men vi ska väl inte säga hejdå utan en tillbakablick? Nejdå, så klart inte. Här kommer det en!

I januari så mådde jag dåligt. Det var ungefär bara det. Jag mådde så otroligt dåligt, jag var så nere och under isen och deprimerad att jag aldrig har varit med om något liknande. Nu i efterskott är det så tydligt att det var jobbet som var den tjocka isen som jag stötte mitt blonda huvud emot, men då var det svårt att se någon lösning. Jag hade lugg dock och var rätt så snygg i det.

I februari mådde jag lite bättre och passade därmed på att dissa lite människor. Malin Wollin, bland annat. Men så skrev jag också ett inlägg om Anna Wahlgren, och med tanke på att hon rätt nyligen publicerade en krönika som handlade om att plötslig spädbarnsdöd beror på vaccin, känns det som att fler behöver få lite koll på vad det är för människa egentligen. Varsågoda.

Sen kom mars. Jag mådde bättre. Jag hade en plan, våren kom och så även ljuset. Så jag unnade mig lite ytlig bloggning om män som egentligen inte är snygga. Då vet man att jag mår bättre, när ytlighet åter prioriteras högt.

I april fyllde jag år. Jag nämner det inte för att jag bloggade något särskilt om det, utan för att ni ska komma ihåg det tills nästa april. Ok? I övrigt så tröttnade jag på att vara ytlig och gjorde en helvändning och bloggade om utilitarism. Hey presto vad det fick fart på folk.

Sen kom maj och bloggandet fick ta lite stryk av att vi fixade så mycket i trädgården. Det var ju helveteshålet, om ni minns? Men det är inte det jag tänker länka till, utan ännu ett upplysningsinlägg. Jag är ju rena rama utbildningsradion. Men med tanke på att antal barn som dör i trafiken har ökat under året, känns det som att det behövs. Ha era barn bakåtvända, för fan!

Och så juni då. Fy fan. Morfar fick sin dödsdom. Världen rasade. I juli orkade jag inte blogga alls.Och sen i augusti så dog världens bästa man till sist. Åh, denna sommar. Vilken hemsk tid det var.

Ni ser ju vilket värdelöst år 2010 har varit. Depression, vantrivsel på jobb och så förlusten av en av de jag älskar allra mest. Och som om det inte var nog så gick äckel-alliansen och vann valet i september. Och ja just ja, brunskjortorna kom in i riksdagen. Men något positivt kom i alla fall med det här skitåret. Jag berättade att jag var på smällen på ett väldigt finurligt sätt.

Oktober då. Det var ju typ nyss. Jag avslöjade i alla fall att jag inte tänker genomgå någon slags metamorfos och bli en självuppoffrande mamma när tredje barnet kommer. Jag tänker ju nämligen inte amma. Shock! Horror!

I november så hakade jag på en trend, men slutade sedan rätt snart igen. Det där med temabloggning har aldrig varit min grej.

Och nu är det december. Slut på året. Alla i kör: tack och lov! Har någon haft ett bra 2010? Alla jag känner ser 2010 som ett av de absolut sämsta åren, någonsin.Så jäkla skönt att år aldrig någonsin kommer tillbaka.

(Det här är dock inte det sista blogginlägget i år. Jag vill nå 500, så det kommer minst 2 till.) 

Å ena sidan, å sjunde sidan.

Jag, precis som så många andra, fick hem HM-katalogen häromdagen. Snacka om ett happy moment när jag insåg att jag om en sisådär 8-12 veckor faktiskt har fått ut ungen och därmed kan återgå till normala kläder.

Men sen kom jag på vilket enormt dilemma jag befinner mig i. Jag vill beställa kläderna jag vill ha nu, för annars tar de slut. Så enkelt är det, saker jag gillar tar alltid slut. Så jag vill beställa dem nu.

Å ena sidan är det ju väldigt korkat att beställa kläder när jag inte vet vilken storlek jag kommer ha efter förlossningen. Å andra sidan kan jag ju bara beställa någon storlek större än min vanliga storlek, så borde det lösa sig. Å tredje sidan kanske det ändå är för litet. Å fjärde sidan får jag då en motivation till att gå jävligt många och raska promenader. Å femte sidan kanske jag - trots promenaderna - ändå inte kommer i de nya kläderna. Å sjätte sidan kanske jag kan spara dem till nästa år då. Å sjunde sidan kanske jag har gått ner i vikt tillräckligt för att de ska ha blivit för stora till nästa säsong. Å åttonde sidan vore det ju bara bra och då kanske jag kan ta att jag inte hunnit använda kläderna.

Å nionde sidan... har jag tappat bort mig lite nu. Beställa kläder och chansa på att jag kommer i dem inom en någorlunda snar tid efter att barnet har kommit? Ja, vi kör på det.

Renoveringsteamet, firman som inte vill ha kunder.

Vi ska ju renovera kök och bygga om en dörr och lite sånt nu i januari/februari, så nu börjar jakten på en hantverkare. Eller flera, för den delen. Det irriterande är att det är samma firma som annonserar överallt och hos dem har vi blivit svartlistade. Nu kanske ni undrar hur man kan bli svartlistad hos ett företag som lever på kunder och att ha nöjda sådana? Ja, det undrade vi också. Renoveringsteamet (som företaget heter) har dock en strikt "vi behöver inga nya kunder om vi inte gillar dem av någon anledning"-policy, något vi fick erfara förra hösten.

Jag skickade nämligen ett mail för drygt ett år sedan och frågade om de kunde tapetsera om vårt kök. Till svar fick jag:

"Ellen

Du har tidigare frågat oss efter pris på att renovera dit badrum.

Jag har svarat dig och du har varken svarat eller meddelat oss ditt namn, adress eller telefonnummer som vi frågat efter så vi är absolut INTE intresserade av att utföra någonting hos dig. Ej heller ge dig prisuppgoft på nåt arbete.

mvh// Torbjörn RenOveringsTeamet"

 Mysko? Eh ja. Särskilt eftersom jag svarade med namn och adress och de kom ut och undersökte vårt badrum. Sedan glömde de lämna en offert, varpå jag fick stöta på dem. Till sist fick vi en offert och vi tyckte inte att den var bra så vi kontaktade dem inte igen. End of story. Trodde ju jag. Men tydligen inte, eftersom de nu absolut INTE är intresserade av att göra något jobb åt oss. För att jag inte hade svarat. Vilka det var som hade Renoveringsteamets logga på kläderna och besökte vårt badrum, det vågar jag inte riktigt tänka på. Tur att vi har flyttat nu i alla fall, ifall det nu var förklädda inbrottstjuvar...


Tydligen kan det gå så bra för ett företag att de inte behöver bra rykte, nöjda kunder eller ens nya kunder. Man får ju vara glad för deras skull om inte annat. De måste verkligen ha pengar att strö omkring sig om de har råd att behandla eventuella kunder på det här sättet.


Nu fortsätter jakten på en bra och billig hantverkare i Närke. Några tips?

Och förkylningen börjar släppa.

Känner mig löjligt tillfreds och nöjd just nu. Och då inte bara för att jag fick allt jag önskat mig i julklapp, eller för att jag orkade följa med på pulkautflykt idag. Inte heller för att vi har ett ovanligt välbalanserat konto för att vara några dagar efter jul, eller för att det ligger en oöppnad chokladask i köket. Allt det hjälper till, så klart. Det gör också det milda vädret, särskilt eftersom vår luftvärmepump nu har kraschat helt.

Men den egentliga anledningen till att jag är så nöjd och glad är att det bara är några få dagar kvar på detta skitår. Snart är det sayonara 2010 och var så välkommen 2011. Jag tror aldrig jag har upplevt ett sämre år. Så nu under de sista dagarna njuter jag av att snart kunna skriva - 11 och lägga det här året bakom mig. Samt den kvarvarande chokladen, så klart.

De är många saker, men inte giriga!

- Åh! Det var precis vad jag önskade mig! Tack så jättemycket!
- Vad är det då?
- Eh... jag vet inte?

Alltså julen. Jag är sällan så otroligt stolt över mina barn som när de tindrar med ögonen, låter bli att riva och slita och istället bara är och umgås. Spelar spel, äter en lagom mängd godis, är sådär vackra så att man skulle kunna spela in en reklamfilm här utan att behöva blinga tillvaron något alls.

Och så genomskådade de inte att det var deras pappa i lösskägg och tomtedräkt som kom med de efterlängtade sandalerna och spelen heller. Det är idyll så att det gnistrar om det.

God Jul!

Från... eh mig. Till er alla. En riktigt god jul!

Att tänka positivt.

Fördelen med att bli sjuk när det är - 20 grader ute är att man får febersvettningar varje gång man rör sig. Och känner därmed inte av den arktiska kylan som smyger in via fönster och dörrsmygar.

Det negativa överväger dock fortfarande. Just nu har jag till exempel inget luktsinne och kan därmed inte känna smaken av något. Precis vad man önskar sig i juletider, no?

En bra anledning till att inte ha vapenlagar som i USA.

Jag lovar, hade jag haft en pistol i nattduksbordet i natt när jag låg och lyssnade till mina egna dödsrosslingar som kom ut över spruckna, onda läppar - då hade jag skjutit mig själv. Så jäkla ynklig är jag. Jag som redan var bitter och ledsen över att ha ont i fogarna. Ha! säger jag nu. Dubbel-ha! Vad är väl lite ont i fogarna om man bara får vara frisk i övrigt?

Nu ligger jag här i soffan med blödande näsa, snor överallt och rinnande ögon. Visst kan det gå över som ett trollslag tills imorgon när släkten kommer hit och klär gran och griljerar skinka? Visst?

Nej, nu har jag inte tid att blogga längre. Jag ska gå och äta några hela vitlöksklyftor och skölja ned dem med apelsinjuice. Mumma!