Här är ett bra tips ifall man känner sig lite nere och inte så omtyckt någon dag:
Skaffa statcounter och låt bli att ändra inställningarna, så att de är inställda på att alla som återkommer till din blogg efter 2 timmar räknas som unika besökare.
Sen kan man vara jätteglad över roliga besökarsiffror.
Ända tills man ändrar tillbaka till en lite mer rättvisande bild.
Men då kan man alltid trösta sig med lite popcorn.
Popcorn always love you.
onsdag 30 september 2009
Klagomuren
Det var inget allvarligt illamående i morse (tackar som frågar!) utan bara en reaktion på en annalkande svår huvudvärk.
Mina ögon är röda.
Mitt huvud bultar.
Och nyss skickade jag nästan iväg ett mail där det stod: "varsågod, här får du den korrekterade versionen".
Dags att gå hem nu, med andra ord.
Mina ögon är röda.
Mitt huvud bultar.
Och nyss skickade jag nästan iväg ett mail där det stod: "varsågod, här får du den korrekterade versionen".
Dags att gå hem nu, med andra ord.
Och jag är inte en tjock feminist som gillar choklad. Helt fel.
I dagens lokaltidning kan vi läsa om fotbollsspelaren som är uppe i rätten för att ha stått och skrikit att han ville döda invandrare, och när en kvinna ifrågasatte honom slog han henne och sedan även hennes väninna som försökte gå emellan. Allt enligt åtalet då.
Han: "säger sig inte minnas någon misshandel men medger att han skrek saker om invandrare."
Och vidare förtäljer artikeln att (mina kursiveringar):
"Han förnekade inte uttryckligen att han slagit kvinnorna. Istället upprepade han flera gånger att han ”inte hade några minnen” av det. Hans försvarare Lena Blixt medgav dessutom i sin slutplädering att kvinnorna inte hade någon uppenbar anledning att ljuga. Hon koncentrerade sig istället på att övertyga rätten om att slagen i så fall varit med öppen hand, för att på så vis reducera brottsrubriceringen till ringa misshandel"
Så fotbollsspelaren erkänner alltså att han skrek saker om invandrare, och varken han själv eller hans försvarare förnekar att han har slagit kvinnorna.
Ändå väljer han att avsluta så här:
"– När man läser tidningen får man uppfattningen att jag skulle vara en rasist som slår tjejer. Det är helt fel"
Jaa du. När man läser tidningen får man faktiskt exakt den uppfattningen. Eftersom du och din försvarare har sagt det själva!
Ibland får man väl ändå tänka på att hålla tand för tunga?
Han: "säger sig inte minnas någon misshandel men medger att han skrek saker om invandrare."
Och vidare förtäljer artikeln att (mina kursiveringar):
"Han förnekade inte uttryckligen att han slagit kvinnorna. Istället upprepade han flera gånger att han ”inte hade några minnen” av det. Hans försvarare Lena Blixt medgav dessutom i sin slutplädering att kvinnorna inte hade någon uppenbar anledning att ljuga. Hon koncentrerade sig istället på att övertyga rätten om att slagen i så fall varit med öppen hand, för att på så vis reducera brottsrubriceringen till ringa misshandel"
Så fotbollsspelaren erkänner alltså att han skrek saker om invandrare, och varken han själv eller hans försvarare förnekar att han har slagit kvinnorna.
Ändå väljer han att avsluta så här:
"– När man läser tidningen får man uppfattningen att jag skulle vara en rasist som slår tjejer. Det är helt fel"
Jaa du. När man läser tidningen får man faktiskt exakt den uppfattningen. Eftersom du och din försvarare har sagt det själva!
Ibland får man väl ändå tänka på att hålla tand för tunga?
Jobbig situation
Jag sitter på ett seminarie med ca 35 politiker. Jag sitter längst in. Alla dörrar är långt bort, och jag har minst 10 politiker mellan mig och varje dörr.
Det är ett så jävla illa valt tillfälle att bli riktigt illamående.
Let's just hope att det är frukosten som satt sig lite på tvären, och inget allvarligare.
Det är ett så jävla illa valt tillfälle att bli riktigt illamående.
Let's just hope att det är frukosten som satt sig lite på tvären, och inget allvarligare.
Orka
Orka.
Jag orkar inte.
Jag orkar inte skriva vettiga saker, jag orkar inte upp på morgonen om jag inte går och lägger mig innan halv nio på kvällen (ni trodde att jag skojade om uppåttjack, I'm dead serious).
Främst av allt orkar jag inte med anti-feminister. Anna Anka må vara patetisk och inte värd utrymmet, men det är inte hon som är problemet. Det är alla de som ploppar upp som svampar ur marken och håller med, såna som finns på varje arbetsplats. Såna som kan vara ens morbror, som kommer med sina kommentarer när som helst. Såna som man inte alltid orkar värja sig mot, för att man inte är beredd. Man förväntar sig inte anna anka, göran hägglund, jimmie åkeson, dr Kejs i fikarummet på jobbet. Man gör inte riktigt det.
Framför allt orkar jag inte med det urbota korkade argumentet "ni bryr er inte alls om jämställdhet, ni kämpar inte för oss män". Jag har noll ork med det argumentet.
Ta för fan din egen fajt. Upp till kamp för bättre överlevnadsstatus för prostatacancer. Upp till kamp för att du som pappa ska vara en lika viktig förälder som mamman.
Men sitt inte på din stora rumpa och klaga på att vi feminister inte för din kamp.
Det är inte vårt jobb. Vi gör det ändå, jag gör det ändå ibland.
Men om du inte orkar, varför ska vi?
(Ja, precis så ska jag säga nästa gång diskussionen ploppar upp. Tills dess ska jag ägna mig åt annat plopp. Typ chokladplopp)
Jag orkar inte.
Jag orkar inte skriva vettiga saker, jag orkar inte upp på morgonen om jag inte går och lägger mig innan halv nio på kvällen (ni trodde att jag skojade om uppåttjack, I'm dead serious).
Främst av allt orkar jag inte med anti-feminister. Anna Anka må vara patetisk och inte värd utrymmet, men det är inte hon som är problemet. Det är alla de som ploppar upp som svampar ur marken och håller med, såna som finns på varje arbetsplats. Såna som kan vara ens morbror, som kommer med sina kommentarer när som helst. Såna som man inte alltid orkar värja sig mot, för att man inte är beredd. Man förväntar sig inte anna anka, göran hägglund, jimmie åkeson, dr Kejs i fikarummet på jobbet. Man gör inte riktigt det.
Framför allt orkar jag inte med det urbota korkade argumentet "ni bryr er inte alls om jämställdhet, ni kämpar inte för oss män". Jag har noll ork med det argumentet.
Ta för fan din egen fajt. Upp till kamp för bättre överlevnadsstatus för prostatacancer. Upp till kamp för att du som pappa ska vara en lika viktig förälder som mamman.
Men sitt inte på din stora rumpa och klaga på att vi feminister inte för din kamp.
Det är inte vårt jobb. Vi gör det ändå, jag gör det ändå ibland.
Men om du inte orkar, varför ska vi?
(Ja, precis så ska jag säga nästa gång diskussionen ploppar upp. Tills dess ska jag ägna mig åt annat plopp. Typ chokladplopp)
tisdag 29 september 2009
Kräkmedel
På radion hörde jag den gamla klassiska hiten "All for one, and all for love". Ni vet, den från 90-talet. Nånstans en bit in i låten blev jag dock lite fundersam. Inte wailas det väl sådär i originalet? Sen började det liksom suckas lite också, ni vet sådär som "coola killar" gör när de sjunger. Jag började ana oråd.
I slutet var det en katastrof av wailande, suckande, fjortismanér och mainstreamsång.
Jag anade det värsta, och så sa rösten i radion precis det mina farhågor redan hade bekräftat:
"Och det var EMD med låten..."
Why? Varför måste de massakrera fina nostalgiska låtar?
Räcker det inte med att de förpestar Sverige med "eget" material?
Eller när de gör låtar med refränger med melodier som redan har gjorts,
fast inte lika dåligt som de gör det?
Enda nöjet med det hela var att jag nu fick tillfälle att youtuba upp deras katastrofala framträdande från sommarkrysset och kan skratta lite gott åt hur kasst de sjunger.
Jag säger bara det, rör de andra gamla niottiotalstryckare blir jag galen.
Slajm off!
I slutet var det en katastrof av wailande, suckande, fjortismanér och mainstreamsång.
Jag anade det värsta, och så sa rösten i radion precis det mina farhågor redan hade bekräftat:
"Och det var EMD med låten..."
Why? Varför måste de massakrera fina nostalgiska låtar?
Räcker det inte med att de förpestar Sverige med "eget" material?
Eller när de gör låtar med refränger med melodier som redan har gjorts,
fast inte lika dåligt som de gör det?
Enda nöjet med det hela var att jag nu fick tillfälle att youtuba upp deras katastrofala framträdande från sommarkrysset och kan skratta lite gott åt hur kasst de sjunger.
Jag säger bara det, rör de andra gamla niottiotalstryckare blir jag galen.
Slajm off!
Lite inredning
Inget peppar upp mig så bra som (choklad och) inredning.
Därför tänkte jag nu blogga om det, ty min blogg är en förlängning av mig.
Dessutom kan det bli lite kul att se om ni också hamnar i en obekväm tystnad eller kommenterar med "eh... jasså...jaha, det blir eh... väl... fint.
I alla fall. I vardagsrummet:
Ska vi ju som sagt måla blått (Duck Egg Blue till och med):
Men vilken 70-talstapet (yes, du läste rätt!) kan då passa i ungarnas lekrum som ligger i fil med vardagsrummet?:
(Det är alltså fondtapeten som ska ersättas)
Ska man köra på det blåa, eller på snyggt rosa? Eller på orange?
Vad tycker ni?
(Gud så obekvämt när man sitter framför datorn och bara "Skojar hon? Det är ju så fult med 70-tal. Måste jag kommentera? Men vad ska jag säga om jag nån gång kommer hem till henne och behöver säga nåt då? Shit vad jobbigt.)
Eller nja.
Ni kanske har riktiga liv och verkliga bekymmer?
Fina förskolan
Noas nya förskola ringde precis till maken och undrade ifall Noa kunde komma dit imorgon (han börjar om två månader).
De ska nämligen ta kort på avdelningen, och de tyckte att han skulle vara med på det.
Så himla fint.
De ska nämligen ta kort på avdelningen, och de tyckte att han skulle vara med på det.
Så himla fint.
Frost
Idag var det frost på rutorna.
Det är alltså höst nu, definitivt höst nu.
Egentligen vill jag kunna vara glad över det. Njuta av de vackra färgerna, de krispiga lukterna, det klara vädret.
Men det går inte. Jag bara fryser. Och är alldeles för trött. Samt sötsugen.
Jag hatar höst, jag hatar vinter, jag vill inte.
Men när man har barn och jobb och tja.. jobb, kan man inte dra täcket över huvudet.
Så jag får väl göra det bästa av situationen.
Dvs: lägga bantningen på is (ännu en gång) och köpa lite choklad, leta efter snygg och varm jacka samt lite roliga vantar och sånt som gör att jag åtminstone inte fryser. Och sen leta reda på någon slags langare för uppåttjack.
Det är alltså höst nu, definitivt höst nu.
Egentligen vill jag kunna vara glad över det. Njuta av de vackra färgerna, de krispiga lukterna, det klara vädret.
Men det går inte. Jag bara fryser. Och är alldeles för trött. Samt sötsugen.
Jag hatar höst, jag hatar vinter, jag vill inte.
Men när man har barn och jobb och tja.. jobb, kan man inte dra täcket över huvudet.
Så jag får väl göra det bästa av situationen.
Dvs: lägga bantningen på is (ännu en gång) och köpa lite choklad, leta efter snygg och varm jacka samt lite roliga vantar och sånt som gör att jag åtminstone inte fryser. Och sen leta reda på någon slags langare för uppåttjack.
måndag 28 september 2009
"Eh...asså... jaha?"
Det är så kul att prata hus. Det är underbart att få prata inredning, trädgårdsplaner, planlösning, flytt. Jag lever lite i sjunde himlen nu (inte den läskiga tv-serien alltså)
Ännu roligare är det att se folks reaktioner när jag berättar ungefär hur vi (jag) har tänkt oss (mig) att det ska bli:
Jag: Och rummet som de har som matsal ska vi ha som lekrum
Kompis: Jaha, vad smart.
Jag: Ja, vi tänkte tapetsera med Josef Franks "Eldblomma" där inne.
Kompis: Åh, den är fin.
Jag: Jag vet!
Kompis: Hur ska ni göra med vardagsrummet då?
Jag: Det ska vi måla blått!
Kompis: Oj. Eh... en fondvägg då?
Jag: Nej, alla väggar. Allt ska bli blått.
Kompis: Eh... jaha... öh...
Jag: Det kommer bli jättefint.
Kompis: Hm...ja... eh... det blir det säkert. Köket då?
Jag: Det vet vi inte än, men det lutar lite åt rosa kakel.
Kompis: Rosa? Sa du rosa?
Jag: Ja?
Kompis: Eh...
Kompis: Barnen mår bra?
Ännu roligare är det att se folks reaktioner när jag berättar ungefär hur vi (jag) har tänkt oss (mig) att det ska bli:
Jag: Och rummet som de har som matsal ska vi ha som lekrum
Kompis: Jaha, vad smart.
Jag: Ja, vi tänkte tapetsera med Josef Franks "Eldblomma" där inne.
Kompis: Åh, den är fin.
Jag: Jag vet!
Kompis: Hur ska ni göra med vardagsrummet då?
Jag: Det ska vi måla blått!
Kompis: Oj. Eh... en fondvägg då?
Jag: Nej, alla väggar. Allt ska bli blått.
Kompis: Eh... jaha... öh...
Jag: Det kommer bli jättefint.
Kompis: Hm...ja... eh... det blir det säkert. Köket då?
Jag: Det vet vi inte än, men det lutar lite åt rosa kakel.
Kompis: Rosa? Sa du rosa?
Jag: Ja?
Kompis: Eh...
Kompis: Barnen mår bra?
And you will follow me through the desert
Ja, det känns som att de flesta har fattat piken.
Men eftersom jag precis idag har installerat ett statistikverktyg (blev statcounter, tack för tipset) kan jag ju inte vara alldeles säker.
Men blogg.se säger att det inte är en sån jäkla rusningstrafik till min blogg där som det brukar vara. Ha ha ha. Gud vad trött jag är.
Jorå!
Jag gjorde en sån här rolig jämförelse: "vem bloggar du som?"
Tydligen är det väldigt tight mellan Kenza, Vimmelmamman och Schulman.
Jag antar att det säger att jag är snygg som fan (Kenza), ute i det jetsettiga kändislivet (vimmelmamman) samt väldigt känd och bra på att skriva (Schulman).
En snygg kändis som alla tycker något om.
Eh, ja.
Vi kör på det!
Tydligen är det väldigt tight mellan Kenza, Vimmelmamman och Schulman.
Jag antar att det säger att jag är snygg som fan (Kenza), ute i det jetsettiga kändislivet (vimmelmamman) samt väldigt känd och bra på att skriva (Schulman).
En snygg kändis som alla tycker något om.
Eh, ja.
Vi kör på det!
Viva la klassamhälle?
Jag hörde på nyheterna idag att Björklund har ändrat sig. För att gå yrkesgymnasie bör man faktiskt ha klarat både svenska, engelska och matte samt fem ämnen till. Tidigare hade han tydligen sagt att det skulle ha räckt med svenska.
Gud, han är så äcklig. Jag kan inte nyansera det bättre, Björklund får stå för allt som är fel med den skolreform som sker idag. När vi skapar två sorters medborgare: de som är fit for education, och de som kan få nöja sig med något slags yrke. För allt handlar ju om att vara anställningsbar idag. Klart man ska vara anställningsbar. Här är dock ett litet problem:
- Vi vet via massor av undersökningar och forskning att det främst är barn från medelklass/överklass/akademiker-familjer som läser vidare efter gymnasiet. Har man inte föräldrar som studerade vidare, är det mycket mindre troligt att man själv gör det än om man har föräldrar som läste vidare. Där är alla överens, så är det. Det är liksom fakta.
- Gymnasieskolan går dock de flesta. Alla gillar inte alla ämnen (herregud vad jag avskydde geografin), men själva grundtanken har på något sätt ändå varit att en viss nivå av allmänbildning, av vidareutbildning, av högre utbildning ska vara inblandad - även om man läser ett mer yrkesinriktat program. Så att även om man inte läser vidare ska man ha en kunskap som medborgare som gör att man kan vara en "bättre medborgare"
Ju färre teoretiska ämnen man läser på gymnasiet, desto svårare blir det att läsa vidare på högskola eller universitet sen. Ju färre akademiska ämnen man kommer i kontakt med under gymnasiet, desto sämre förutsättningar har man i det samhälle som faktiskt är uppbyggt på akademiska ämnen. (Akademiska får stå för "teoretiska på högre nivå" till skillnad från praktiskt inriktade ämnen). Det finns en enorm poäng med att ha medborgare som är högt utbildade, det är så samhället utvecklas. Det är så vi minskar klasskillnader, det är så vi jämnar ut de odds vi fick med oss i modersmjölken eller ersättningen.
Men nu är det slut på det. För nu ska vi rikta in oss mer, de som inte har "läshuvud" (läs: de som inte har studieengagerade föräldrar, läs: de som ofta kommer från de lägre socialgrupperna) behöver inte bry sig om det där med viktig kunskap. Huvudsaken är att de blir anställningsbara, att de kan jobba. Gärna fysiskt, så att vi har såna som gör såna jobb. Gå yrkesgymnasium med er bara! Vi har sänkt kraven, men tydligen var det kinkigt att vi tyckte att ni inte skulle behöva kunna nåt annat än svenska, så vi säger väl 8 ämnen då. Godkänt i 8 ämnen är allt ni behöver. Komsi komsi små arbetare.
Så att medelklassungarna i lugn och ro kan gå och utbilda sig till läkare, jurister, samhällsvetare, sakkunniga. Så att vi liksom befäster det här klassamhället där man gör skillnad på folk och folk.
Och nej, jag tycker inte att det är något fel på att inte vilja läsa vidare. Eller på att vilja bli elektriker. Det jag tycker är fel är att man snävar in, att man väljer bort, att man gör så att det val man gör vid sexton års ålder i än mer utsträckning ska styra ens framtid.
Äckliga Björklund.
Nej, jag kan inte vara mer nyanserad.
(And don't even get me started on att såna som jag ska få 200 spänn mer i månaden efter skatt, vilket kommer kosta samhället 10 miljarder kronor. Sverige blöder. Men det är tydligen jävligt viktigt att vi som redan har så att vi klarar oss ska få lite till.)
Gud, han är så äcklig. Jag kan inte nyansera det bättre, Björklund får stå för allt som är fel med den skolreform som sker idag. När vi skapar två sorters medborgare: de som är fit for education, och de som kan få nöja sig med något slags yrke. För allt handlar ju om att vara anställningsbar idag. Klart man ska vara anställningsbar. Här är dock ett litet problem:
- Vi vet via massor av undersökningar och forskning att det främst är barn från medelklass/överklass/akademiker-familjer som läser vidare efter gymnasiet. Har man inte föräldrar som studerade vidare, är det mycket mindre troligt att man själv gör det än om man har föräldrar som läste vidare. Där är alla överens, så är det. Det är liksom fakta.
- Gymnasieskolan går dock de flesta. Alla gillar inte alla ämnen (herregud vad jag avskydde geografin), men själva grundtanken har på något sätt ändå varit att en viss nivå av allmänbildning, av vidareutbildning, av högre utbildning ska vara inblandad - även om man läser ett mer yrkesinriktat program. Så att även om man inte läser vidare ska man ha en kunskap som medborgare som gör att man kan vara en "bättre medborgare"
Ju färre teoretiska ämnen man läser på gymnasiet, desto svårare blir det att läsa vidare på högskola eller universitet sen. Ju färre akademiska ämnen man kommer i kontakt med under gymnasiet, desto sämre förutsättningar har man i det samhälle som faktiskt är uppbyggt på akademiska ämnen. (Akademiska får stå för "teoretiska på högre nivå" till skillnad från praktiskt inriktade ämnen). Det finns en enorm poäng med att ha medborgare som är högt utbildade, det är så samhället utvecklas. Det är så vi minskar klasskillnader, det är så vi jämnar ut de odds vi fick med oss i modersmjölken eller ersättningen.
Men nu är det slut på det. För nu ska vi rikta in oss mer, de som inte har "läshuvud" (läs: de som inte har studieengagerade föräldrar, läs: de som ofta kommer från de lägre socialgrupperna) behöver inte bry sig om det där med viktig kunskap. Huvudsaken är att de blir anställningsbara, att de kan jobba. Gärna fysiskt, så att vi har såna som gör såna jobb. Gå yrkesgymnasium med er bara! Vi har sänkt kraven, men tydligen var det kinkigt att vi tyckte att ni inte skulle behöva kunna nåt annat än svenska, så vi säger väl 8 ämnen då. Godkänt i 8 ämnen är allt ni behöver. Komsi komsi små arbetare.
Så att medelklassungarna i lugn och ro kan gå och utbilda sig till läkare, jurister, samhällsvetare, sakkunniga. Så att vi liksom befäster det här klassamhället där man gör skillnad på folk och folk.
Och nej, jag tycker inte att det är något fel på att inte vilja läsa vidare. Eller på att vilja bli elektriker. Det jag tycker är fel är att man snävar in, att man väljer bort, att man gör så att det val man gör vid sexton års ålder i än mer utsträckning ska styra ens framtid.
Äckliga Björklund.
Nej, jag kan inte vara mer nyanserad.
(And don't even get me started on att såna som jag ska få 200 spänn mer i månaden efter skatt, vilket kommer kosta samhället 10 miljarder kronor. Sverige blöder. Men det är tydligen jävligt viktigt att vi som redan har så att vi klarar oss ska få lite till.)
söndag 27 september 2009
Det sägs ju att det är populärt med bilder i inläggen
Vad tror ni? Att jag dansade igår, eller att jag inte dansade igår?
Lite smått bakis
Inte för att jag drack särskilt mycket igår. Men jag drack tydligen för sent.
Så idag är jag lite bakis, och alla vet ju att nr man är bakis är det fett och salt som gäller.
Jag har redan förberett kvällen med chèvrepizza, men som mellanmål skulle jag behöva chips.
Nu är bara problemet att jag sitter hemma, långt ifrån en affär. Jag får inte köra bil och jag kan inte gå till pizzerian eftersom Emmy sover.
Så allt mitt hopp om chips står till makens goda vilja.
Han har inte så jävla mycket god vilja ibland, den mannen.
Visst kan det sägas ligga till grund för skilsmässa?
Så idag är jag lite bakis, och alla vet ju att nr man är bakis är det fett och salt som gäller.
Jag har redan förberett kvällen med chèvrepizza, men som mellanmål skulle jag behöva chips.
Nu är bara problemet att jag sitter hemma, långt ifrån en affär. Jag får inte köra bil och jag kan inte gå till pizzerian eftersom Emmy sover.
Så allt mitt hopp om chips står till makens goda vilja.
Han har inte så jävla mycket god vilja ibland, den mannen.
Visst kan det sägas ligga till grund för skilsmässa?
lördag 26 september 2009
And out and about we go
Vi är inte helt sams som sagt.
Men vi har bestämt oss för att ge vårt förhållande en chans.
Klänningsupdate
Jodå, jag hittade en klänning. Den talade till mig. Den sa: "det ser ok ut. Man får ha tighta kläder även om man ser gravid ut i dem." Så jag köpte den.
Nu här hemma retas den: "Trodde du verkligen på det? Du ser ut som barbaskön... not! Barbamamma menar jag. Ingen urringning i världen kan få bort fokus från den där magen. Ha ha!"
Vi är inte riktigt sams.
Jag får se hur det blir.
Nu här hemma retas den: "Trodde du verkligen på det? Du ser ut som barbaskön... not! Barbamamma menar jag. Ingen urringning i världen kan få bort fokus från den där magen. Ha ha!"
Vi är inte riktigt sams.
Jag får se hur det blir.
Dagiskort
Idag ska vi till ungarnas dagis för att ta porträttbilder.
Och vi ska inte göra om misstag som vi gjorde förra gången:
"Vi tar bara en syskonbild, 2 i 1, smart!"
Mm... ända tills ungarna tokvägrade och fotografen knäppte ett kort ändå och när vi fick hem det såg Noa smått retarded ut och Emmy hade tårar överallt. Då hade det suttit fint med ett kort på dem var också, chansen är ju större att få ett bra kort om man inte lägger alla ägg i en korg.
Sen ska jag ut och leta svart klänning. Jag fattar inte att det ska vara så svårt? Jag vill hitta en klänning som talar till mig. Och då inte en som säger: "jag är småbarnsmorsa, 35+ och handlar på tantavdelningen på Lindex" eller "Jag får egentligen inte plats i den här klänningen ty den är gjord för tonåringar, men jag har någon slags ålderskris så jag har klämt mig i den ändå". Och inte heller vill jag att den ska säga: "Titta på valken där, titta på valken här, har ni sett har ni sett har ni sett bildäcket där?"
Sånt har alla klänningar jag har provat hittills sagt.
Men inte idag.
Idag ska jag hitta klänningen som säger: "hej, jag är småbarnsmorsa och tjock och så, men jag ser helt ok ut ändå, eller hur 18-åringar som är ute på det här stället vi ska till ikväll?"
Japp. Full av tillförsikt är jag.
Not.
Och vi ska inte göra om misstag som vi gjorde förra gången:
"Vi tar bara en syskonbild, 2 i 1, smart!"
Mm... ända tills ungarna tokvägrade och fotografen knäppte ett kort ändå och när vi fick hem det såg Noa smått retarded ut och Emmy hade tårar överallt. Då hade det suttit fint med ett kort på dem var också, chansen är ju större att få ett bra kort om man inte lägger alla ägg i en korg.
Sen ska jag ut och leta svart klänning. Jag fattar inte att det ska vara så svårt? Jag vill hitta en klänning som talar till mig. Och då inte en som säger: "jag är småbarnsmorsa, 35+ och handlar på tantavdelningen på Lindex" eller "Jag får egentligen inte plats i den här klänningen ty den är gjord för tonåringar, men jag har någon slags ålderskris så jag har klämt mig i den ändå". Och inte heller vill jag att den ska säga: "Titta på valken där, titta på valken här, har ni sett har ni sett har ni sett bildäcket där?"
Sånt har alla klänningar jag har provat hittills sagt.
Men inte idag.
Idag ska jag hitta klänningen som säger: "hej, jag är småbarnsmorsa och tjock och så, men jag ser helt ok ut ändå, eller hur 18-åringar som är ute på det här stället vi ska till ikväll?"
Japp. Full av tillförsikt är jag.
Not.
fredag 25 september 2009
Samtal med Noa
Vi går på kvällspromenad.
Noa: Vad händer när man dör?
Jag: Vad tror du?
Noa: Jag tror... att man inte äter mer, att man inte rör sig eller lever mer.
Noa: Jag tror att man kanske inte kan röra sig alls, man bara ligger och vilar hela tiden. Man kan inte ens röra armarna. Bara fingrarna lite kanske. Det verkar tråkigt att vara död.
Ibland är han så himla djup, så klok. Så stor.
Sen:
Noa: Hur säger man "fru" på engelska?
Jag: Fru? Vet du vad en fru är?
Noa: Ja, det är en tjej med en sån här tygbit (visar en sjal) runt håret och ägg i en korg.
Ibland är han alltså inte den mest logiska uträkningen i matteboken. Ibland har Barnaby lämnat Midsomer, om ni fattar vad jag menar. Skalman har glömt ställa klockan, om ni hänger med? Alla ögonskuggor är inte i fodralet, om ni fattar.
Fan vad fin han är.
Noa: Vad händer när man dör?
Jag: Vad tror du?
Noa: Jag tror... att man inte äter mer, att man inte rör sig eller lever mer.
Noa: Jag tror att man kanske inte kan röra sig alls, man bara ligger och vilar hela tiden. Man kan inte ens röra armarna. Bara fingrarna lite kanske. Det verkar tråkigt att vara död.
Ibland är han så himla djup, så klok. Så stor.
Sen:
Noa: Hur säger man "fru" på engelska?
Jag: Fru? Vet du vad en fru är?
Noa: Ja, det är en tjej med en sån här tygbit (visar en sjal) runt håret och ägg i en korg.
Ibland är han alltså inte den mest logiska uträkningen i matteboken. Ibland har Barnaby lämnat Midsomer, om ni fattar vad jag menar. Skalman har glömt ställa klockan, om ni hänger med? Alla ögonskuggor är inte i fodralet, om ni fattar.
Fan vad fin han är.
I natt jag drömde...
Gud, vilken självcentrerad dröm jag drömde i natt. Fast det sägs väl att man aldrig kan drömma drömmar utan att man själv är med i den på något sätt, så alla drömmar är väl rätt självcentrerade I guess.
Min dröm handlade i alla fall om att någon hade recenserat min blogg. Och när det gällde språkhanteringen hade de totalt sågat mig. Kritikern hade skrivit ungefär: "det fattiga språket kryddas ibland med lite engelska ord, tydligen har bloggaren inte förmåga att uttrycka sig på svenska".
Jag blev självklart jättearg, ringde upp och försökte förklara att det är ju en del av mitt sätt att skriva. Att jag mycket väl kan skriva helt på svenska (och låta bli att börja varannan mening med "och", samt låta bli ett smått överanvändande av parenteser) men att jag ville skriva så här eftersom jag tycker att det passar i bloggen, om du fattar vad jag menar.
Det gjorde han inte, varpå jag häver ur mig: "Det är ju som att kritisera Picasso för att han inte ritade innanför linjerna i en målarbok!"
Nå.
Det är tur att jag är så pass bra på svenska att jag kan stava till hybris.
Min dröm handlade i alla fall om att någon hade recenserat min blogg. Och när det gällde språkhanteringen hade de totalt sågat mig. Kritikern hade skrivit ungefär: "det fattiga språket kryddas ibland med lite engelska ord, tydligen har bloggaren inte förmåga att uttrycka sig på svenska".
Jag blev självklart jättearg, ringde upp och försökte förklara att det är ju en del av mitt sätt att skriva. Att jag mycket väl kan skriva helt på svenska (och låta bli att börja varannan mening med "och", samt låta bli ett smått överanvändande av parenteser) men att jag ville skriva så här eftersom jag tycker att det passar i bloggen, om du fattar vad jag menar.
Det gjorde han inte, varpå jag häver ur mig: "Det är ju som att kritisera Picasso för att han inte ritade innanför linjerna i en målarbok!"
Nå.
Det är tur att jag är så pass bra på svenska att jag kan stava till hybris.
torsdag 24 september 2009
Host. Pluggis. Host.
Jag kom för en timme sen hem från att ha varit med mormor och kollat på teater.
Sen satte jag mig och skrev en inlämningsuppgift till distanskursen jag läser: "Astrid Lindgrens litteratur" (eller nåt sånt).
Utan att ha läst böckerna ifråga (Pippi-trilogin i sitt original) eller kurslitteraturen (Barnbokens form). Men eftersom jag har en utmärkt förmåga att kunna ta ett lösryckt citat och kunna knyta det till ungefär vad som helst och kunna skriva ungefär en a4 som låter bra men som säger ingenting, fick jag ihop det. Och kommer förhoppningsvis få G. Så behöver jag kanske inte hoppa av kursen som jag tänkte i eftermiddags.
Anyhow, en snubbe som hade lämnat in precis före mig hade gjort en framsida. Ett syfte. En frågeställning och en bakgrund. En hel mini-uppsats. Instruktionerna löd: "skriv 6-8000 tecken om vilka genrer inom barnbokens värld Pippi-böckerna kan tänkas tillhöra". Inte svårare än så. Alla har tagit det lugnt och easy, förutom han.
Nu vill jag inte påstå att mitt sätt är bra. Läs gärna böckerna ni ska analysera, barn.
Men... kan någon säga overachiever?
Eller åtminstone nysa fram ett "pluggis" till killen med syfte och allt vad han nu hade?
Sen satte jag mig och skrev en inlämningsuppgift till distanskursen jag läser: "Astrid Lindgrens litteratur" (eller nåt sånt).
Utan att ha läst böckerna ifråga (Pippi-trilogin i sitt original) eller kurslitteraturen (Barnbokens form). Men eftersom jag har en utmärkt förmåga att kunna ta ett lösryckt citat och kunna knyta det till ungefär vad som helst och kunna skriva ungefär en a4 som låter bra men som säger ingenting, fick jag ihop det. Och kommer förhoppningsvis få G. Så behöver jag kanske inte hoppa av kursen som jag tänkte i eftermiddags.
Anyhow, en snubbe som hade lämnat in precis före mig hade gjort en framsida. Ett syfte. En frågeställning och en bakgrund. En hel mini-uppsats. Instruktionerna löd: "skriv 6-8000 tecken om vilka genrer inom barnbokens värld Pippi-böckerna kan tänkas tillhöra". Inte svårare än så. Alla har tagit det lugnt och easy, förutom han.
Nu vill jag inte påstå att mitt sätt är bra. Läs gärna böckerna ni ska analysera, barn.
Men... kan någon säga overachiever?
Eller åtminstone nysa fram ett "pluggis" till killen med syfte och allt vad han nu hade?
Dagens outfit
En kompis föreslog att jag skulle ta bloggnamnet Modellen, och därmed också ha mode-inlägg. Typ dagens outfit.
Hilfe!
Man kan inte titta på sin statistik här. Jag måste installera någon slags besöksräknare själv. Hur - och jag menar detta gravallvarligt - hur ska jag klara av det?
Jag måste ju ha någon slags statistik, så jag vet om mina fina läsare hängde med eller inte. Sen ska jag leta upp de som inte hängde med (smått svårt, due to att de är anonyma) och locka dem med godis så att de ska komma hit.
Men hur? Hur gör jag? Jag vill gärna ha en sån där fiffig som säger var folk kommer ifrån och hej och hå. Google analytics? Det verkar så avancerat. Jag kanske kan göra en egen statistikräknare?
(Ni som hängde med av er själva, ni får ingen choklad. Men ni får ju mig!)
Den blonda gnällmaskinen
Igår såg jag på Gossip Girl, och blev ännu en gång så himla trött på Serena. Jag vet inte om serien är gjord så att det är Blair man ska ogilla medan Serena är den skönt mysiga blondinen? I såna fall har de väl misslyckats rätt rejält.
Buhu, min pappa gillar inte mig. Stackars lilla rika flicka som blir helt galen och utåtagerande för att hennes biologiska farsa inte vill ha henne. Suck it up! Visst kan man deppa och vara ledsen, men någonstans borde väl manusförfattarna inse att det är liiiite uttjatat med hela den här "pappa är dum mot dotter, dotter blir galen och utåtagerande och gärna slampig"-grejen. Se Forrest Gump: ja, vi fattar att Jennys (?) farsa var ett svin. Man behöver kanske inte illustrera hennes trasiga själ om och om igen? Ja, vi fattar... hon har inget att leva för. Ja vi fattar... hon klär av sig naken och dricker för mycket. Ja, vi fattar... hon väljer våldsamma killar. We get it. Släpp det!
Och jag ska inte ens börja med Kelly Taylor, gnällapan av alla gnällapor. Ärligt talat, att de kickade Brenda och inte Kelly måste ju ha varit största hjärnsläppet sen "internet är bara en fluga".
Överhuvudtaget är det märkligt med alla dessa blondiner som ska vara seriens stjärna. Men som är gnälliga, våpiga, fjolliga och svaga. Alla coola brunetter får stå i bakgrunden, få vara bitchen, få vara den som säkert har en mycket mer traumatisk bakgrund än den gnällande blondinen, men eftersom brunetten inte klaaaaagar så himla mycket så är det ingen som bryr sig.
Nåja, jag är mycket hellre Valerie än Kelly. Hellre Brenda också. Och definitivt hellre Blair än Serena.
Blondiner må ha roligare, men inte på tv.
Buhu, min pappa gillar inte mig. Stackars lilla rika flicka som blir helt galen och utåtagerande för att hennes biologiska farsa inte vill ha henne. Suck it up! Visst kan man deppa och vara ledsen, men någonstans borde väl manusförfattarna inse att det är liiiite uttjatat med hela den här "pappa är dum mot dotter, dotter blir galen och utåtagerande och gärna slampig"-grejen. Se Forrest Gump: ja, vi fattar att Jennys (?) farsa var ett svin. Man behöver kanske inte illustrera hennes trasiga själ om och om igen? Ja, vi fattar... hon har inget att leva för. Ja vi fattar... hon klär av sig naken och dricker för mycket. Ja, vi fattar... hon väljer våldsamma killar. We get it. Släpp det!
Och jag ska inte ens börja med Kelly Taylor, gnällapan av alla gnällapor. Ärligt talat, att de kickade Brenda och inte Kelly måste ju ha varit största hjärnsläppet sen "internet är bara en fluga".
Överhuvudtaget är det märkligt med alla dessa blondiner som ska vara seriens stjärna. Men som är gnälliga, våpiga, fjolliga och svaga. Alla coola brunetter får stå i bakgrunden, få vara bitchen, få vara den som säkert har en mycket mer traumatisk bakgrund än den gnällande blondinen, men eftersom brunetten inte klaaaaagar så himla mycket så är det ingen som bryr sig.
Nåja, jag är mycket hellre Valerie än Kelly. Hellre Brenda också. Och definitivt hellre Blair än Serena.
Blondiner må ha roligare, men inte på tv.
onsdag 23 september 2009
Som den första skoldagen
Först så reggade jag "bagatellen" på wordpress.com
Sen insåg jag att hey - jag är ingen bagatell. (Eller så var det faktumet att man var tvungen att betala för att kunna ändra i css-mallen)
Så nu provar jag här. Och jag kommer att leta upp varenda liten läsare som inte hänger med i bytet. (Hur jag nu ska göra det när jag inte vet vilka det är som läser, är väl en annan fråga)
Jag är lite ambivalent inför det här med ny blogg. Det känns både kul och läskigt. Lite naket, lite nyskapande. Tur att jag inte har startat helt från scratch, min ovana att överanvända parenteser tog jag minsann med mig.
Ser ni att det står "det finns vissa som gillar mig" eller liknande till höger? Jag tror att det är så att de som följer den här bloggen ska hamna där? Men jag fattar inte riktigt hur det fungerar. Så nu står det där, lite sorgligt och kalt i sin ensamhet. Om ni fattar hur jag ska få det att se ut som att folk de facto gillar mig - hojta till!
Var beredda på många designändringar den närmsta tiden. Vi får ta små babysteg i det här, tillsammans. Ni och jag. Jag och min make som är liite mer teknisk än jag
Here we go!
Sen insåg jag att hey - jag är ingen bagatell. (Eller så var det faktumet att man var tvungen att betala för att kunna ändra i css-mallen)
Så nu provar jag här. Och jag kommer att leta upp varenda liten läsare som inte hänger med i bytet. (Hur jag nu ska göra det när jag inte vet vilka det är som läser, är väl en annan fråga)
Jag är lite ambivalent inför det här med ny blogg. Det känns både kul och läskigt. Lite naket, lite nyskapande. Tur att jag inte har startat helt från scratch, min ovana att överanvända parenteser tog jag minsann med mig.
Ser ni att det står "det finns vissa som gillar mig" eller liknande till höger? Jag tror att det är så att de som följer den här bloggen ska hamna där? Men jag fattar inte riktigt hur det fungerar. Så nu står det där, lite sorgligt och kalt i sin ensamhet. Om ni fattar hur jag ska få det att se ut som att folk de facto gillar mig - hojta till!
Var beredda på många designändringar den närmsta tiden. Vi får ta små babysteg i det här, tillsammans. Ni och jag. Jag och min make som är liite mer teknisk än jag
Here we go!