Nu behöver jag inte undra längre. Jag har en egen sådan liten konstnär hemma. Och jag presenterar stolt: Ett porträtt av mig!
När jag såg bilden blev jag helt rörd över hans detaljsinne. Jag prisade honom och närapå snyftade fram: "Åh, jag har till och med kjol på mig. Som jag alltid har. Du har verkligen fångat mig Noa".
Varpå ungen svarar: "Kjol? Nej, det är din mage!"
Jag var inte så jävla rörd längre.
(För att förklara alltså: Där armarna sitter fast är min hals. Inte min överkropp. Och det som ser ut som en kjol är alltså ingen kjol, utan min hängbuk som tydligen når ner till mina knän. Ja. Det kanske inte vore så jävla fel med löpträning ändå?)
Det är i såna här lägen man förtränger och ignorerar det faktum att barn oftast säger sanningen! ;-)
SvaraRaderaLöpträna
SvaraRaderaHar han skrivit hona spegelvänt efter att han skrev Mamma? Coolt att försöka könsbestämma den person han ritar av!
SvaraRaderaEller så står det "av Noa"
SvaraRadera