I söndags vägde jag faktiskt rätt lite. Så jag kände "yes!". Och så bestämde jag mig för att köra hårdbantning den här veckan, för att liksom dra nytta av min nyfunna motivation. Så jag har bantat och bantat (dock ej löptränat).
Har det gett resultat? Jajamen!
3 kilo. Plus.
De säger att man ska vara vän med sin kropp.
Men det är ju inte så jävla enkelt när den är en sån jävla bitch.
(1. Jo, jag kan gå upp så mycket på så kort tid. Nej, det är inte vatten. Min kropp fungerar så helt enkelt. 2. Nej, jag har inte ätit för mycket, jag har haft stenkoll. Min kropp är helt enkelt dum i huvudet ibland.)
Fast att banta är väl inte speciellt effektivt om man vanligtvis tränar? Om man bantar är ju risken att kroppen börjar spara energi för den ställer in sig på "svält"...
SvaraRaderaAlltså är det generellt bättre att träna och äta för att gå ned i vikt. Det viktigaste är att ha koll på energiprincipen vilket innebär att man måste göra av med mer energi än man stoppar i sig. Det är enda sättet att gå ned i vikt. Slutar man träna förbränner man betydligt mindre och måste alltså minska rejält på energiintaget för att bibehålla viktminskning... :-)
Skippa näringsdryckerna, för FAN Ellen! ;-) Ät riktig lunch!
SvaraRaderaMin kropp kan hoppa två kilo, bara sådär. Upp i alla fall ... Ner brukar det ta två veckor.
Löpträna?
SvaraRaderaDen förvånade pappan - jag brukar inte träna. Det var en pik till Carl här. Och jag har haft stenkoll på energi ut resp. in, därför är det så störande.
SvaraRaderaMalin - nu låter du som en nyttig skolsköterska.
Carl - öh nej?
Spring lite då
SvaraRaderaCarl - Eller så låter jag bli det?
SvaraRaderaVärst vad du verkar engagerad.
Hjälpsam och engagerad är inte samma sak.
SvaraRaderaJaha, är det hjälpsam du försöker vara? Nå, jag tänker inte springa. Då har vi det avklarat.
SvaraRadera