......

Ber om ursäkt, det blir nog inget blogginlägg idag.
Ögonen rinner, näsan är både täppt och rinnig på samma gång.
Huvudet är fullt med bomull och värker, och det känns som att örat mitt tänker haka på värkandet när som helst.

Med andra ord: jag är dyngförkyld.
Så bra, för jag kände mig ju inte tillräckligt deppig och nere redan.
Den här höstens "tyck synd om mig"-kvot är fylld för länge sen.

Vi ses när jag kan öppna ögonen utan att det rinner ur dem.