Ni fattar hur deppig jag är när jag börjar citera Håkantexter som om jag vore en liten emodeppare som tycker om att rita svarta stjärnor med säkerhetsnålar på min arm.
Men alltså ja, det är depp. Det är skitdeppigt, det är fuckhelveteskitfan och jag orkar inte tänka på att efter den långa härliga julledigheten som stundar, ska jag tillbaka till ett jobb som det inte riktigt fungerar på. Jag orkar inte.
Att inte få drömjobbet var så jävla knäckande att nu vet jag inte hur jag ska orka gå vidare. Jag vet att det är överdrivet och larvigt, jag vet att jag har det skitbra med fin familj och allt. Men ändå, fan fan fan och fan och fan!
Som jag ser det har jag typ tre alternativ. Alla är låångt borta. Men anyhow, här är alternativen:
1. Min käre make får ett jobb med fett mycket i lön. Då kan jag satsa på mitt egna företag. Wee.
2. Min kära vän med det superroliga jobbet gör slag i saken och blir på smällen. Då kan jag graviditetsvikariera för henne.
3. Jag blir gravid själv, blir sjukskriven i v. 12 och snor sen åt mig all föräldraledighet. Det köper mig åtminstone 2 år.
Alternativen är inte perfekta, och jag kan se några små risker och fel med min plan.
Men man måste ju tänka framåt, eller hur?
Alltså, man får vara besviken och arg och ledsen och irriterad på den delen av ens liv som inte funkar, trots att resten är lika fint och idylliskt som ditt. Man får det.
SvaraRaderaSkönt att du vill bli försörjd av din kära make. =)
SvaraRadera