onsdag 30 december 2009

Inget är som väntans tider...

Ha! Där fick jag er att tro att jag är på smällen. Men nej.

Noa tjatade hela november och december om julen. "När kommer julafton?" "När är det 24 egentligen?". Ja, alla ni som har barn fattar grejen.

Ungefär den 25:e började han fråga om sin födelsedag istället. "När fyller jag år? Hur långt är det kvar? När är det min födelsedag? När fyller du år? När är det dags för mig att fylla år?"

Det känns som att det här kan bli lite lagom tjatigt.
Särskilt med tanke på att han fyller år i juni.

4 kommentarer:

  1. Hahaha! Alvin är likadan.

    SvaraRadera
  2. Min son Månblomma tjatar också huvudet av sig. "Pappa, pappa när får jag mina könsneutrala leksaker så att också jag kan få utvecklas till ett sånt där, vad hette det nu igen, just det ja, ett könsligt neutrum!"

    SvaraRadera
  3. Carl - ja men vilken tur att din fiktiva son kan få utvecklas till en "riktig karl" (sic!) som kan ägna sitt liv åt att ligga med allehanda pack. :-)

    SvaraRadera
  4. "Allehanda pack"? Ja, jo vi tycker lika. Det är så jag ser på kvinnor. Utbytbara är nog nyckelordet i alla kvinnobeskrivningar. Gott nytt år och hela den grejen förresten!

    SvaraRadera