"Julen är värst för kvinnorna" har jag läst. "Till och med i de mest jämställda relationerna blir julen en påfrestning" läste jag sen. "Ha ha, inte hos oss" tänkte jag då. Sen började jag tänka efter.
Inför julen har jag:
- planerat alla julklappar, inklusive de till makens släkt.
- köpt alla julklappar förutom den till mig själv samt svärfar
- planerat vilket julgodis vi ska ha
- ordnat så att vi har bakat julgodis
- styrt upp allt julbak
- fixat allt julpynt
- fixat... tja precis allt som hör julen till.
P å andra sidan har... eh... jo! Han gjorde delarna till pepparkakshuset. I övrigt har det varit ohyggligt ojämställt inför den här julen. Julen är så viktig så viktig för mig, därför kan jag inte bara skita i den och tänka att jag inte ska göra mer. Vissa saker måste bli gjorda, och jag tycker inte att det är trevligt att stressa ihop lite knäck dagen före julafton.
Och det slår mig att det här är en rätt viktig del i hur vi kan leva jämställt: jag orkar inte bry mig så mycket. Hade min städningströskel varit lika hög som "andra kvinnors", eller hade jag haft högre krav på vad som ska göras/hur det ska se ut , etc. då hade vi inte alls levt jämställt. Enda anledningen till att det fungerar just nu är att jag har en lika låg nivå som P större delen av tiden. Så fort det är något extra, något som kräver extra ansträngningar (må det sen vara jul, påsk eller vanligt födelsedagsfirande) så är det jag som får göra allt "utöver" det vanliga. Eller så är det åtminstone jag som ser till att det blir gjort.
Just nu sitter jag och inser att jag måste ringa till min vuxna make för att förklara för honom hurdan hyacint han ska köpa. Så att det inte blir en som slår ut framåt påsk.
Så jäkla jämställt!
Jag fattar inte. Är inte det roliga att göra sånt ihop?
SvaraRaderaFast vi har gjort det mesta bakandet och godiset tillsammans, men grejen är att jag har fått släpa honom till korset i princip. Eller kanske inte så, men hela ansvaret för att NÅGOT med julen ska ha blivit gjort har legat helt på mig. Det är det jag blir galen på.
SvaraRaderaJulklappsshopping har vi ingen möjlighet att göra tillsammans tyvärr.
Jag har funderat på detta, jag med. Jag tycker att vi är väldigt jämställda men tar tillvara på varandras talanger. T.ex. lagar jag mat om vi får gäster och då sköter D städningen. Men just vid jul och liknande tillfällen så är det jag som gör flest saker. Jag vet inte om det är så att han inte är lika intresserad eller att jag har nån gammal indoktrinerad könsrollsrest kvar i mig som säger att jag ska göra si och så.
SvaraRaderaAha. Du måste projektleda hela tiden. Nu är jag med.
SvaraRaderaKänner igen det där med att behöva vara projektledare för att få saker att bli gjorda. I år orkar jag inte (är sjukskriven halvtid för stressyndrom), utan har bara fixat julklappar till sonen och sambon. Resten får antingen H fixa eller så får vi överleva utan just i år. Eller jo, jag har skrivit listor (och varit med och handlat) över julmat, och haft lite tankar på vad vi ska ge mina brorsbarn men granen fick H fixa själv (med hjälp av A) och julklapparna till hans sida får han fixa imorgon på eftermiddagen efter jobbet. Verkligen i sista stunden men alternativet att jag ska stressa runt finns inte i år. Orkar vi så kommer jag och sonen göra något godis eller baka pepparkakor imorgon men blir det inte så kommer vi överleva ändå. Jag har hamnat i fällan tidigare att bestämma hur saker ska vara och då blir det per automatik större ansvar på mina axlar eftersom det bara är jag som vet hur jag vill ha det. Jämställdast hemma har vi när jag släpper taget och inte lägger mig i hur H väljer att prioritera och göra saker.
SvaraRadera