torsdag 11 februari 2010

Klassträffen.

Det här med återträff. Ska man gå på sånt? Eller alltså, hade ni gått?
Jag har precis fått inbjudan till en återträff med min högstadieklass. Det är nu man ska komma tillbaka smalare, snyggare och lyckad. Eller var det någon dålig film?

Jag vet faktiskt inte om jag vill gå. För det första så tyckte jag inte om min högstadieklass. För det andra - och ja, det här är sorgligt men ingen blir väl förvånad över att jag tänker så här? - så har jag ju inget att komma med. Andra från den klassen har blivit firade modeller utomlands, sångare på fina engelska institut, hjälparbetare i Afrika, showartister. Jag har blivit på smällen, det är ungefär mina prestationer sen högstadiet.

Om det hade varit så att jag hade tyckt om de som gick i klassen så hade det här varit ett ypperligt tillfälle att träffa dem, minnas, tänka tillbaka, uppdatera varandra på vad som har hänt sen dess. Men de få jag gillade har jag på facebook och har därmed täckt in allt ovan. Kvar blir alltså anledningen "slå dem med häpnad över att den fula ankungen har blivit en svan".

Well. I am no swan.

Kanske om jag väntar till 20-årsåterträffen? Då har jag tio år till på mig att tappa de sista kilona, skriva den där magnifika boken, bli den där firade politikern...

6 kommentarer:

  1. Vi hade skitkul för tio år sedan. Vilket förvånade mig. Men fullständigt ärligt så är den återträffen en av de bästa självkänsleboastrarna jag någonsin fått. Nu när det dags igen. JAg är lite sugen på att gå, men jobbar den helgen så det är inte ett alternativ. (Eller, det är klart att det går att lösa, men vil jag så mycket att jag orkar byta beredskapsvecka?)

    SvaraRadera
  2. Jag gick inte. Varför skulle jag? Vi gillade inte varandra då, så varför skulle vi göra det nu? Hade jag gått hade jag kanske haft jättetrevligt, vem vet, men jag ångrar inte att jag hoppade över det.

    SvaraRadera
  3. Håller med. Högstadieklassen var ingen höjdare, med några få undantag. (Eller ja, knappt det). Undra om det är ett genomgående tema för alla, att man är för omogen för att skapa kontakter i åldern 13-15 år...? :-P

    SvaraRadera
  4. Jag gick inte, och nu snackar vi 20-årsjubbe. Avskydde min puckade klass, och har ingen drivkraft alls att "ta revanch" på människor som jag skiter i.
    Visade sig också i efterhand (jag fick mail hela tiden från den där firman som fixade skiten) att från vår klass var det kanske 5 som dök upp...
    Några få, som jag gillade, har jag istället återknutit kontakt med på Fejjan.

    SvaraRadera
  5. jag är med tjockalocka på den här. orka liksom.

    SvaraRadera
  6. Jag gick, det var faktiskt kul. Det var iof inte så många som kom, mina tre närmaste vänner från klassen som jag fortfarande har lite kontakt med och så några till. En blev jättefull och började kasta kyckling omkring sig men i övrigt var det trevligt!

    SvaraRadera