"Och ja, vi regisserar slutets tystnad, tagning /.../
Jag skrev mitt namn i vattnet Så du vet var jag finns"
/Kent
"Och varför stod du annars här?
Du kunde valt den andra vägen
Du läser mig kapitel för kapitel
Jag är mindre stolt nu, mer förlägen"
/Winnerbäck
Herregud. Varifrån får de luft? På riktigt alltså, varför är det så viktigt för manliga svenska (?) artister att vara så jäkla... skitnödiga? Så pretentiösa, så låtsaspoetiska, såna posörer? Det är ju bara ord, radade på varandra. Nog för att jag tycker att låttexter ska ha någon slags känsla, men ibland går det överstyr.
Var är de emodeppiga tjejerna? Var är de truliga kvinnorna som radar ord som låter djupa på varandra? Var är de kvinnliga stjärnorna som kan vara deppiga, "poetiska", överdrivna?
Melissa Horn berättar, har något att säga. Annika Norlin skriver för fan små underbara noveller i sina låtar. Har jag missat någon kvinna som tillåter sig, som tillåts vara precis så "svår" som våra manliga artister har tagit sig rätten att vara?
Herregud. Varifrån fick du luft? :P
SvaraRaderaEller jag menar, vad fick dig att börja fundera över det där?
(Kan spela flera "svåra" skivor av kvinnliga artister vid tillfälle om du är intresserad på riktigt.)
Ja, det är jag! Det är ju säkert så att jag inte har upptäckt dem än - men å andra sidan är ju det också ett tecken. Varför slår inte svårmodiga kvinnor igenom på samma sätt som svårmodiga män?
SvaraRaderaOch jag började tänka på det efter att ha hört Kents + Winnerbäcks låtar på rad på radio. Det blev så påtagligt då.
Nja, Melissa Horn är väl hyfsat pretto hon med. Åsa Jinder, Cajsastina Åkerström. Jag gillar dem allihop, liksom Kent. Det är en viktig del av kulturkonsumtionens verklighetsflykt. (Nu fick jag till det, va!)
SvaraRaderaFast hur stora och kända är Jinder och Åkerström då? Jag säger ju inte att de inte finns, mer att de inte har slagit igenom för massorna.
SvaraRaderaÄr Horn pretto? Det kanske hon är.
Om man måste tolka in någon slags missgynnande könsmaktsordning kan man ju å andra sidan dra paralleler till att självmord är mycket vanligare bland män än bland kvinnor och att det kan tyda på att män i högre grad lider av nedstämdhet.
SvaraRaderaOm man nu som sagt måste..
K - ja, men det förklarar fortfarande inte varför de största manliga artisterna vi har är så jäkla svårmodiga. Män kanske är mer deprimerade, men samtidigt upplever jag att det har blivit en grej bland manliga artister att vara just så poserande och "djup" som möjligt.
SvaraRaderaÖh..de depressiva tendenser som ligger bakom mäns överrepresentation i självmordsstatistiken borde väl avspeglas även i skaran musiker? Det kan mycket väl vara en förklaring.
SvaraRaderaFast sen håller jag med dig om att det känns lite som en grej. Framgång brukar ju alstra en rad copycats. Det kan ju röra sig om en sån enkel trend utan vidare kopplingar till att män i högre grad skulle "tillåtas" uttrycka melankoli genom sin musik.