Jag tog bort det förra inlägget för att jag tyckte att det var dåligt och onyanserat. Men jag har inte så nyanserade tankar i det här ämnet, för jag förstår liksom inte riktigt vari problemet ligger? Eller, det förstår jag ju - men jag har lite svårt att se den andra sidan. Den som ser livet i sig självt som något heligt, något att freda.
Vi har idag inte något straff på självmord. Det är inte olagligt eller straffbart att försöka ta sitt liv, inte heller straffas man genom speciella gravplatser om man nu lyckas. Vi har fri abort, precis som det ska vara. Med andra ord så får man bestämma rätt fritt över sitt liv och sin kropp. So far so good.
Så varför får man inte bestämma över sitt eget liv när man inte har något liv att leva? Varför är ens själva existens så viktig att upprätthålla? En människa som har en dödlig sjukdom eller som inte ens kan andas utan maskiner eller som knappt är vid medvetande och som vill avsluta sitt liv men inte kan själv, vilka är "vi" att neka den? Om det finns människor som kan tänka sig att ta på sig ansvaret och hjälpa denna människa, assistera henom i hens önskan - vem har då rätt att säga nej?
Varför är livet självt heligt? Jag förstår faktiskt inte. Är det inte människan som lever livet som räknas?
Kan inte annat än att hålla med dig. Du resonerar mycket förnuftigt i denna fråga.
SvaraRaderaRädslan sitter väl i att "tänk om den som vill dö ångrar sig" men det har ju aldrig varit tal om något lätt beslut utan något som grundligt skall utredas först.
Som sagt, jag håller med dig! Tack för en mycket bra blogg!
På ett sätt har du rätt; Man får bestämma själv över sin kropp. Men sen blir det svårt, när avslutandet av livet kräver en annan människas aktiva handling. När nån måste ge medlet, trycka på knappen eller vad det månde vara. Vem bestämmer vem som får göra det? Man har rätt att bestämma över sitt liv, men har man rätt att be en annan människa avsluta det? Jag jobbar som läkare inom intensivvården, och jag har stängt av respiratorer, avslutat behandlingar när man konstaterat att inget mer finns att göra-det som kallas passiv dödshjälp. Och det är jättejobbigt. Varje gång, även om man vet att allt annat hade varit otänkbart.
SvaraRaderaOch hur reglerar man när det är okej att få aktiv dödshjälp och inte. Svår depression är en sjukdom med samma dödlighet som många cancerformer-betyder det att man ska hjälpa deprimerade att begå självmord genom aktiv dödshjälp? Jag ser den känslomässiga poängen med dina argument, men innan ovanstående blivit besvarat kan jag inte tycka att det är okej.
Och för att bemöta kommentaren ovan; "Om det finns människor som vill assistera patientens önskan" Vem? Ska vi ha en särskild yrkeskategori för detta? LÄkare? (Nej, det strider mot läkareden) Och nej, det handlar inte om att vara rädd för att nån ska ångra sig. Man ångrar sig liksom inte när man redan är död. Men de efterlevande ska må bra också.
Och för att vara lite bitter; I dessa anmälande tider så skulle det väl inte dröja länge innan en anmälan om "doktorn övertalade min mamma till dödshjälp" kom. Och då är vi ute på farliga marker.
Familjen skogstokig - ja visst finns det många fallgropar och frågor, men jag upplever att de som är emot främst är det av en ren etisk anledning. De menar att livet själv är heligt, att livet självt måste värnas. Det är det jag tycker är så märkligt. Ditt resonemang förstår jag till fullo, även om jag tror att det går att arbeta fram lösningar.
SvaraRaderaAnonym - tack!
Familjen skogstokig..
SvaraRaderaJa hur man än vrider och vänder på frågan så finns det för och nackdelar, för att inte tala om en miljon frågeställningar. Och jag har stor förståelse för dina argument med.
Jag ska verkligen försöka tänka mig in i detta och se vilket ställningstagande jag personligen skulle vilja ta. Handlar det om mina barn så vet jag att jag skulle kämpa för deras liv till sista droppen, handlar det om mig själv vet jag inte idag..
Som sagt, det är ingen enkel fråga.
Tack för att du belyste den så bra!
ELLEN;
SvaraRaderaJag håller med dig till fullo att de argument som hänvisar till livet självt som heligt och okränkbart inte håller-tyvärr är det ju samma personer som i mångt och mycket hörs i abortdebatter o.s.v. Samma sak gäller väl på bägge håll, det är de mest extrema åsiktsmaskinerna som låter högst; Kristna högern på ena kankten, utilitariser som Torbjörn Tännsjö på andra. Det blir svårt att föra den nyanserade debatt som faktiskt krävs då.
Kanske går det att arbeta fram lösningar, men jag vet inte. Människan och dess sjukdomar är en komplex varelse, inte ett fall är det andra likt och inga regelverk som passar alla går nästan inte att få fram, det skulle nog landa i att det blev enskilda bedömningar i varje fall; Och det är bra, men samtidigt svårt och sårbart. Det är svårt med bedömningarna redan idag, när vi "bara" har passiv dödshjälp.