Men himla snyggt är det.

Varje gång är det samma sak. Vi tänker först tapetsera, men får sen för oss att det vore enklare att måla. Jo tjena. När man målar måste man tejpa, täcka, måla måla måla måla. Måla en gång till. Rolla. Måla mer. Fyra jävla gånger fick vi måla samma vägg innan den var helt täckt.

Med tapeter är det bara att mäta, skära till och sätta upp. Särskilt de där som man limmar på väggen och sen sätter upp tapeterna direkt på. Vita tapeter för dummies, nästa gång väljer vi det. Jag vill aldrig hålla i en målarpensel igen.

Men nu är det i alla fall klart. Istället för två bruna väggar och en svartvit fondvägg (vem kombinerar brunt med svartvitt?) har vi nu vitt och ljust och Josef Frankblommor på ena väggen. Vi slår upp våra vackra blå på morgonen och får en glädjechock av blomstermönster i eldiga färger. Åh jag vet att det är urtöntigt med fondväggar och jag vet att det är lite märkligt att ha samma tapet i två rum, men herregud - om det blir såhär snyggt så vem fan bryr sig?

Mina ben är tunga och värker, min nacke och rygg smärtar och jag har ont i huvudet. Men när jag lägger mig ikväll så är det i ett finfint sovrum. Because I'm worth it.