Inspirerad av en tråd på Familjeliv började jag och maken diskutera snygghet häromkvällen. Hur snygga vi är på en skala. Hur snygga andra är på en skala. Men framförallt: vad är skalan?
För om man säger "ah, jag är väl en sexa på en skala av 1-10" så menar man ju att man är lite snyggare än genomsnittet. Jag dristade mig till att påstå att jag är en sexa, och hävdar alltså att jag är lite snyggare än gemene kvinna. Sminkad och iordning då - osminkad med smutsigt hår och myskläder så toppar jag nog på en tvåa/trea. I alla fall så påpekade min kära make att Heidi Klum ju är en tia, och jag insåg att om jag ska bedömas på samma skala som hon, då är jag kanske en tvåa. En fyra om jag har en snyggdag och har sminkat upp mig och köpt nya kläder och möjligtvis druckit lite alkohol. Men å andra sidan, hur ofta ser vi Heidi Klum osminkad efter en fyradagarsmagsjuka? Hur ofta ser man henne i sömnrufsigt hår utan smink? Och är det ens rättvist att övervackra kändisar ska jämföras på samma skala som vi vanliga dödliga?
Så hur är det? Finns det en skala på 1-10 där man ska passa in allt från Cecilia Frode till Heidi Klum, eller bedömer man utifrån "de flesta andra vanliga människor" när man försöker ordna in sig själv? Ska man gå efter hur man ser ut när man är som snyggast, eller som man oftast ser ut, eller som när man är "sig själv", dvs naturlig. Men vad är då naturlig? Får man ha färgat håret, noppat ögonbrynen, bantat? Tagit på sig snyggare kläder, rakat benen, borstat håret?
Stora, omvälvande frågor. Jag vet.
Jag är glad att jag har gift mig med en man som är lika filosofiskt lagd som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar