They say the funniest things.

Noa och jag pratar om hans kalas:

- Då ska jag bjuda alla på förskolan, alla på skolan och alla på fritids!
- Oj, så många?
- Jaa... fast inte de som säger att jag är en tjej!
- Vilka är det som säger det då?
- Några stora killar.
- De kanske inte vet att killar också kan ha långt hår?
- Men jag säger att jag är en kille, då säger de att jag är tjej ändå!
- Oj då. De kanske är lite dumma?
- Jaa. "Är du dum i huvudet eller?" säger jag då.
- ...

Men vad ska man säga då? Han har ju en klar poäng.

Och bara för att jag har två barn som båda två är ett under av kvickheter, skarpsynthet och politisk korrekthet måste jag ju bjuda på ett smakprov från tvååringen också, eller hur? Just humor me, ok?

Emmy frågar om jag har ont i snippan, jag svarar nej.

- Men vad har du i snippan då?
- Jag? Jag har inget i snippan.
- En get?! Varför har du en get i snippan, jag har ingen get i min snippa!
- Nej Emmy, INGET sa jag. Inte "en get".
- Du sa att du hade en get!
- INGET sa jag. INGET.
- Nej...  Du sa "en get"!

Man bara guuu va kul när hon kommer till förskolan och häver ur sig att mamma går omkring med getter i snippan. Återigen, tur att det är maken som hämtar oftast även på hennes förskola.