15% kan tänka sig att rösta på Feministiskt Initiativ. Nog ska jag vara en av dem?

I dagens DN beskriver Gudrun Schyman från fi en Sifo-undersökning som visar att av 1000 tillfrågade personer kan så många som 15% tänka sig att rösta på Feministiskt Initiativ i riksdagsvalet. Eller som Gudrun Schyman själv uttrycker det: "De som på valdagen taktikröstar för en rödgrön seger – men som egentligen vill se oss i riksdagen – fullföljer en klassisk tradition att låta höger-vänsterdimensionen gå före kvinnors rättigheter. På det sättet placeras kravet på rättvisa för halva befolkningen än en gång i väntrummet."


Jag har velat när det gäller det här valet. Jag har undrat om en röst på fi indirekt blir en röst på alliansen. Jag har varit osäker. Men nu är det valspurt och lik förbannat hörs inte ett enda ord om jämställdhet från någon sida. Istället handlar det om sänkta pensionärsskatter (!), maxtaxa på förskola (?!) och andra små frågor. Föräldraförsäkringens utformande har lämnats åt sitt öde. Jämställdhet är helt enkelt ingen prioriterad valfråga. Förutom för Feministiskt Initiativ.

Jag är inte intresserad av två stora block. Jag är inte sosse och jag är rätt så besviken på de rödgrönas manifest. Jag vill för allt i världen inte att alliansen ska vinna, men nu tänker jag tamefan släppa sargen och komma in i matchen.

Jag hoppas att alla andra opinionsmätningar är fel. Jag hoppas att sd inte har en chans, att kd åker ut, att alliansen inte vinner och att fi kommer in i riksdagen. Men om det inte blir så - om alliansen vinner, kd stannar kvar, sd kommer in men fi bara får någon procent, då vet jag i alla fall att min röst inte var bortkastad. För jag röstade som jag ville. Det är värt mycket!