En utvecklingschef i Lindesbergs kommun har fått ta "timeout" efter att det har framkommit att han på 80-talet mördade sin sambo och tillika sin sons moder. Det visste ingen på hans nuvarande jobb om, men efter att han hade blivit outad på nätet blev det krismöte och de bestämde sig för att han inte kunde jobba kvar längre.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det hela rent teoretiskt. Å ena sidan så tycker jag att man självklart ska kunna sona sitt brott och sedan få leva sitt liv i lugn och ro. Å andra sidan får jag en så dålig smak i munnen över att ännu en man som mördat en kvinna ska få fortsätta sitt liv som vanligt och bli en mycket respekterad chef. Det var ju bara ännu en kvinna som dog till följd av våld i relationen.
Det som gör mig upprörd i det här specifika fallet är dock hans beskrivning av det hela. För bakgrundsinfo så hade de ett stormigt förhållande, många har vittnat om att han slog henne och till sist så dränkte han henne i ett badkar, sen gömde han kroppen på sina föräldrars gård (vilket fick hans mamma att ta livet av sig) och låtsades som att hon hade försvunnit. Hur han beskriver det idag?
"– Jag har gjort ett enda missgrepp i livet och det känns för jäkligt att det hänger kvar så här långt efteråt"
och
"– Det var den kvinna som jag älskade, det får man heller inte glömma. Det var en fruktansvärd situation. Det rycktes bort två viktiga kvinnor med bara ett dygns mellanrum" (min fetstil)
"Det var en hemsk natt som slutade med att hon var död."
I sakfrågan som sådan tycker jag att jodå, man ska kunna leva ett normalt liv efter ett mord. Man ska slippa häxjakt när det kommer fram. Men samtidigt så blir jag illa till mods när en man inte fullt ut kan erkänna att han har mördat sin sambo.
Det var inte ett "missgrepp", det var ett mord. Hon "rycktes" inte bort, hon dödades av honom. Natten slutade inte med att hon "var död", natten slutade med att han hade dödat henne. Det må verka som bara semantik, men det säger en hel del om hur han ser på sin roll i det hela. Det är värre än att han har fått sparken.
Jag reagerade också på ordvalet "rycktes bort" som att det var en olycka, helt insiktslöst.
SvaraRaderaHans sätt att se på det hela, och uttrycka sig kring det, gör mig ytterst fundersam. Han mördade sitt barns mor efter år av misshandel och fick sedan 1 år på rättspsyk som straff..
SvaraRaderaEtt år..
Sen ny familj, nya barn, karriär..
Missgrepp???
Säg det till hennes familj och säg det till din egen son vars mamma du slog ihjäl..
Som sagt, i jämförelse är "att få sparken" ingenting..
En anhörig till flickvännen uttryckte det som "Om han ändå fått suttit inne i 25 år för mordet"
Jag undrar om man botar en hustrumisshandlare på ett år? Vad tror du?
AnnaPanna
Ingen kan ju så klart uttala sig i just det här specifika fallet, men eftersom det handlade om år av misshandel som sedan kulminerade (som det oftast gör), har jag svårt att se hur man kan skylla det på en psykos, få ett år i terapi och sedan gå vidare.
SvaraRaderaKlart man måste få gå vidare dock, det är inte det som är problemet utan tja... känslolösheten som uttrycks. Bristen på ansvarstagandet.
Det är ju uppenbart att mannen i fråga inte har tagit på sig skulden och ansvaret för vad han gjort, och därför är han självklart inte lämplig att ha en hög chefspost i kommunen!
SvaraRaderaDet har ingenting med att "ha sonat sitt brott" eller inte att göra, utan om vilka personliga egenskaper höga kommunala chefer måste ha.
Det blir konstigt om man riktar in hela diskussionen på "när man har sonat sitt brott", när huvudfrågan egentligen är att han på grund av sin ovilja/ oförmåga att ta ansvar för sina handlingar är exempelvis en vanvettigt dålig förebild för alla andra anställda i kommunen .