Amning vs. ersättning.

Det här med att inte amma är otroligt provocerande. Fortfarande. År 2010. Och jag förstår inte riktigt varför. Hur kan valet av föda till ett barn vara i princip den mest infekterade fråga gällande föräldraskapet som finns?
Jag läser debattartiklar, diskussionsforum, krönikor och förstår fortfarande inte. Varför är det så provocerande att välja bort amningen i en tid då vi klonar får, genmanipulerar djur, gräver ner giftigt avfall, gasar upp jorden? Finns det inte mycket värre saker att oroa sig för?

Så vilka argument finns det då för att man är en vidrig människa om man väljer bort amningen? Eller låt mig omformulera mig: man är en Dålig Mamma. En Otroligt Dålig Mamma. Så, varför?


"Det är naturligt att amma."
Japp, det är det. Eller alltså, hur menar ni? Det är naturligt att ge ersättning också, eftersom det uppenbarligen är naturligt för människor att hitta lösningar på situationer som vi inte gillar. Men ok, om vi kör på den biologistiska naturlighetsförklaringen så kan vi väl säga att ja, det är naturligt att amma. Det är mindre naturligt att ge ersättning. Precis som att det är mer naturligt att låta barn dö i sjukdomar, mindre naturligt att ge medicin. Mer naturligt att frysa ihjäl, mindre naturligt med bergvärme. Mer naturligt att gå eller rida dit man ska. Mindre naturligt med charter. Om vi skulle ha ett samhälle som är "helt naturligt" så skulle vi behöva åka tillbaka till stenåldern. Ungefär där passar det här argumentet in också. Märkligt sammanträffande.

"Det är nyttigare med bröstmjölk än med ersättning."
Japp, det är det. Jag tänker inte dra upp de argument som finns som gör gällande att vissa mammor uppenbarligen inte har bröstmjölk som täcker barnets behov. Jag tänker inte ens beröra de nya argumenten som pekar på att  alla gifter och kemikalier vi får i oss via mat, schampo, avgaser etc etc kan göra att bröstmjölken faktiskt är mindre nyttig än helt kontrollerad ersättning. Vi struntar i såna argument eftersom den forskning som finns idag, den forskning som vi kan basera våra beslut på idag, säger att bröstmjölk är nyttigare än ersättning.Bättre skydd för infektioner under tiden barnet ammas, mindre risk för ont i magen, visst skydd mot öroninflammationer osv osv. Glöm allergierna dock. Amning skyddar inte mot allergier.

Forskningen säger dock ingenstans att ersättning är dålig för barnet. Absolut inte. Så då har vi alltså ett alternativ som är något bättre för barnet, ur ren fysisk hälsosynpunkt. Ungefär som att det är nyttigare att ge barnet rotsaksgratäng med kycklingfilé än sanbbmakaroner med Mamma Scans köttbullar. Eller till exempel att det är nyttigare att låta bli att ge barnet godis än vad det är att ge barnet godis.

Eller så kan man ju konstatera att det är bättre att ha husdjur (eftersom det, till skillnad från amning, har tydliga indikationer på att minska allergier). Eller att det är bättre att bo på landet, för att undvika avgaser. Eller att det är bättre att ha en stor familj (återigen ur allergisynpunkt).

Men så kan man ju inte säga. Man måste ju se till helheten. Till vad som är bäst för familjen, till vilka övriga faktorer som spelar in. Eller hur? Det är ju rätt självklart. Förutom när det gäller amning, när det gäller bröstmjölk. Då är det bäst, punkt slut. Och ja, återigen - bra bröstmjölk är bättre än ersättning. Och? Varför är det bara i det här fallet man ska bortse från precis alla andra faktorer. Varför är det just födan det första halvåret som är så viktig? Det finns enormt få långsiktiga fördelar med amningen. De flesta handlar just om tiden då barnet ammas. Vilket är ungefär ett år, i snitt. Varför spelar detta år mer roll än all den föda man ger i barnets resterande 17 hemmaboende år? Varför läggs det mer energi på detta år än på alla andra val man gör som påverkar barnet i mycket större utsträckning?

"Det är egoistiskt att inte amma"
Ja, men kom igen. Det är egoistiskt att skaffa barn, ska man inte göra det heller då?

"Det är så krångligt och bökigt med ersättning."
Är det verkligen det? När den här diskussionen kommer upp så framställs alltid amning som att det bara är att ta fram bröstet och ge ungen mat, men vi som har ammat vet att det väldigt sällan är så verkligheten ser ut. I alla fall inte från början. När man väl har kommit igång ordentligt är det snart dags att börja ge vanlig mat i alla fall.

För mig personligen såg det ut såhär:

Amning
- Leta reda på handdukar
- Leta reda på mjölkuppsamlaren.
- Leta reda på nya amningsinlägg
- Hitta ett bra ställe att sitta på
- Fästa mjölkuppsamlaren på det bröst jag inte ammade på
- Ta fram det andra bröstet
- Vara beredd med en handduk för att inte spruta ner hela omgivningarna
- Lägga barnet till bröstet
- Fort få in bröstvårtan i barnets mun innan det är mjölk överallt
- Amma
- Avbryta för att låta barnet ta ett bättre tag
- Väcka barnet som somnat medan bröstet sprutar in i barnets näsa
- Amma
- Försöka lirka ut bröstvårtan ur det sovande barnets mun.
- Misslyckas med det
- Amma
- Ta bort mjölkuppsamlaren och spara mjölken någonstans.
- Sätta dit rena amningsinlägg
- Samla ihop hela arsenalen med saker
- Slut!

Ersättning
- Ta fram en flaska
- Sätt ihop delarna
- Blanda ersättning
- Mata barnet
- Diska flaskan

Lägg sedan till allt obehag med amningen som inte berör just matningsstunden. Som att behöva sova med bh i flera månader. En för liten bh, eftersom det inte finns amningsbehåar i min storlek. Eller som att behöva sova på en handduk. Eller som att alltid behöva ha enorma mängder mat hemma, på grund av amningshungern. Eller som att alltid vara låst, inte kunna lämna hemmet.

Alla har det inte såhär. Det finns de som inte har läckande bröst, för mycket mjölk, krångel med barnets sugtag. Men många, de allra flesta, har en period då amningen är bökig, krånglig, trixig. Man oroar sig över mjölkens innehåll. Över ifall man har ätit något som gör att barnet fått ont i magen. Man får mjölkstockning, ömma bröstvårtor, blödande sår. Så nej, jag tycker inte att "amning  är ju mycket smidigare" är ett hållbart argument. Inte alls faktiskt.

"Barnet får mer närhet om man ammar."
Nu kommer vi till de lite desperata argumenten. Det finns nämligen ingenting som säger att man ger sitt barn mindre närhet om man flaskmatar än om man ammar. Ingenting. Det är helt upp till varje förälder att välja hur mycket man bär sitt barn, sover med sitt barn, kramar, rör, tillbringar tid med sitt barn. Det samma gäller hudkontakt. Själv hade jag ingen hudkontakt med mina barn när jag ammade (mer än själva munnen - bröstvårtan), men vill man ge sitt barn hudkontakt är det bara att gosa ihop sig nakna. Oavsett vilken föda ungen får.

"Amningen är bättre för anknytningen"
Jaså? Ja, om amningen fungerar från första stund så kan jag förstå att man tycker att det är mysigt, härligt, kärleksfullt. Men återigen: det finns inget som säger att det inte går att uppnå med ersättning och flaskmatning. Överhuvudtaget är anknytning ett sånt område där det florerar så otroligt många skrönor. Vad sägs om fördelen med flaskmatning när det gäller anknytningen för pappan och barnet?


Jag kan fortsätta hur länge som helst. Det finns lika många argument för att amma som det finns mammor som ammar och gillar det. Men det finns också lika många argument för varför flaskmatning är precis lika bra, eller bättre. Vad sägs om ett mer jämställt föräldraskap? Ett barn man vet blir mätt och får tillräckligt mycket näring? En mamma som mår bättre än om hon hade ammat? En mer harmonisk familj? Jag kan fortsätta. Det kan också amningsförespråkarna, tro mig.

Men det spelar ingen roll. Det som spelar roll är att oavsett hur många argument jag radar upp och bemöter så fortsätter amningen ändå vara en het potatis. Helt i onödan. Bröstmjölk är en föda som är något bättre än ersättning. Det är där vi hamnar, rent objektivt utifrån dagens kunskap. Där. I övrigt handlar det om åsikter, om egna upplevelser. Om moraliserande, om fördömande av kvinnor som stiger ut ifrån den roll de har tilldelats. Det handlar om osäkerhet från mammor som inte har någon egentlig identitet utöver sin föräldraskap. Det handlar om kvinnans kropp och hur hon väljer att använda den, en fråga som blir infekterad om det så gäller amning, kejsarsnitt eller kvinnans roll i en våldtäkt.

Är det inte rätt pinsamt att vi år 2010 inte har kommit lite längre än så?


(Ni få som har mig på bloglovin kan klicka "gilla" på det här inlägget, så kanske fler som har drabbats av andra människors åsikter om deras tuttars användning kan läsa och bli lite lugnare i sitt val)