Dr McDreamy, McSteamy, McNeurotic

På sistone har jag kommit att tänka på hur feministisk serien Grey's Anatomy egentligen är. Om man jämför med de vanliga serierna så finns det aspekter i GA som saknas hos de andra. Vad jag förstår så är det lite tanken hos skaparen Shonda Rimes också, men det har inte slagit mig förrän nu nyligen att serien klart har några definitiva jämställdhetspoänger.

Bara att persongalleriet är fyllt med ungefär lika många kvinnor som män är en sak. Att kvinnorna sedan är läkare, kirurger, specialister, sjukt kompetenta är en annan. Till skillnad från andra serier tillåts kvinnorna i huvudrollerna vara alldagliga, normala, till och med rent fula. Självklart finns det bombnedslag också (hej Callie Torres), men den riktiga skönheten står männen för. Dr McDreamy, sen McSteamy och så Alex eller varför inte Avery som ärligt talat ser ut som en docka.

Det är också männen som främst trånar efter kvinnorna. I alla fall har det utvecklat sig så efter en kanske lite mer skakig början. Det är männen som friar, som vill gifta sig, som vill bygga hus, som vill stadga sig. Det är de neurotiska kvinnorna som drar sig undan, ifrågasätter, prioriterar vänskap och karriär.

Det blir självklart inte mer jämställt bara för att man vänder på rollerna (om man inte vill göra en poäng med det), men det är så befriande med en serie där kvinnor också är karriärister, prioriterar annat över förhållandet, inte är så himla vackra hela tiden. Eller för den delen män som är kärlekskranka, blir pikade för sitt tvålfagra ansikte, vill vidare med ett stagnerat förhållande.

I en värld som bara verkar gå baklänges får man vara tacksam för det lilla.