Noa och jag pratar om vad han vill bli som vuxen. Han säger polis. Jag säger över min döda kropp, jag orkar inte med den oron. Han säger brandman. Jag säger över min döda kropp osv. Han säger "jobba på bank". Jag säger: sök till polishögskolan.
Ärligt talat, finns det någon som på riktigt vill att deras barn ska växa upp till typ revisor? Eller träslöjdslärare?
Det finns några saker jag absolut inte önskar för något av mina barn, hur lyckliga de än blir av det. Fågelskådare är en sån sak. Frimärkssamlare. Herregud, orienterare. Nykterist. Frikyrklig. (Eller vad fan, religiös överhuvudtaget, men eftersom Noa stängde av teven bara för att "det handlar lite om gud nu" så ser jag inte risken som överhängande)
Jag vill väl inte att de ska bli pundare med kriminella vänner hellre, men jag åker ju hellre och letar efter dem på ett rejvparty (finns såna fortfarande?) än på en konferens för fågelskådande pingstvänner. Om de ska spy i baksätet av min bil hoppas jag att det är för att de har haft sjukt kul på en fest och inte för att de har slickat på för många frimärken.
Jag kan ju inte vara ensam om det här?
Men det är väl mer troligt att man slickar på många frimärken på rejv än att man gör det med sin älskade samling!
SvaraRaderaJag vill inte gå så långt som att säga att det är min största skräck, men tänk om ungen blir kristdemokrat.
SvaraRaderaWorst case scenario är väl kristdemokrat, det håller jag verligen med ovastående om. Vad som helst regligiöst skulle jag se som ett allvarlig problem. Fast nazist är ju värre såklart.
SvaraRaderaSedan låter det väl inte jättekul om de blir typ scoutledare eller dansbandsfreak eller frimärkssamlare, men vilka hobbies som helst ser jag som bättre än att de blir sådana där meningslösa svennebananer som jobbar hela dan och glor tv hela kvällen och inte har några intressen alls i sitt eget liv, utom att som passiv åskådare ta del av andras.
Den risken känns ju betydligt mer överhängande om man ser till hur de flesta människor lever.
Åh, jag håller med! Nästan vilken hobby som helst är bättre än ingen hobby alls. Och jag använder ordet "hobby" i väldigt vid bemärkelse.
SvaraRaderaJa, tv-serier är minsann också en hobby! :-)
SvaraRaderaDär får vi vara ense om att vara oense i så fall. Att glo på tv är inte en aktivitet, det är en passivitet.
SvaraRaderaPå vilket sätt är till exempel filmklubbar mer en hobby än tv-serier är en hobby? Hur är letandet efter ett nytt frimärke mer av ett intresse än att leta efter och diskutera en ny tv-serie?
SvaraRaderaJag tycker att det beror på vad man tittar på och hur man tittar. Planlöst zappande är ingen hobby. Men så fort man på något vis sätter det i system och använder hjärnan är det en hobby, framför allt om man gör det tillsammans med andra. En rätt nördig hobby, men dock.
SvaraRaderaNej, självklart är planlöst zappande ingen hobby. Precis som att sporadiskt inköpande av inredningstidningar inte gör inredning till en hobby. :-)
SvaraRaderaOch ja, nördigt är det. Men vafan, det är ändå inte frimärkssamlande. ;-)
Jag tycker inte att det är en hobby att titta på när andra inreder över huvud taget. Och att titta på när andra lever sina liv på tv-rutan tycker jag definitivt inte är en hobby. Det är ju inget DU gör. Du är en åskådare i den aktiviteten, inte en utförare.
SvaraRaderaFrimärkssamlande förutsätter jag kräver aktiv handling och aktiva val under hela processen, även om det är nördigt.
Vad du som vuxen gör kan jag givetvis inte styra över och har inget intresse av att göra det heller. Du får slösa bort ditt liv på vad du vill.
Men tråden handade ju om vad vi önskar/inte önskar för våra barn och då kan jag helt ärligt säga att bli fast i tv-träsket är det absolut sista jag önskar dem. De får hellre vara engagerade i bugg eller parsex eller vad som helst, bara de är engagerade.
Eftersom du så glatt dissar en rad andra hobbies förutsätter jag att du kan ta detta utan påföljande psykbryt eller något.
Alltså, att titta på en tv-serie eller flera blir per definition en hobby eftersom en hobby är "ett intresse eller en aktivitet som man ägnar sig åt på sin fritid." Sen kan man ju ha åsikter om hur BRA hobby det är. Men med din logik så borde läsande inte heller kvalificera sig som en hobby?
SvaraRaderaOch jag tar ju inte illa upp såklart, men jag hade nog heller inte uppfattat att det handlade om mig specifikt heller. För mig är tv-serier ett av mina intressen, men precis som så många andra har jag inte bara en hobby eller ett intresse, utan flera. Om jag fick rangordna eller bara välja en så skulle jag säga att min hobby är att skriva, eftersom det är det jag ägnar mest av min tid till.
Sen tillkommer ju plugg/jobb, matlagning, barn, umgänge med vänner, familj och partner, husrenovering, trädgårdsarbete, städning etc etc. Att jag dessutom tycker om att se på tv-serier ser jag liksom inte som att "slösa bort mitt liv". Om vi nu ska prata om mig specifikt.
Hade det funnits någon som enbart jobbar och sen ser på tv så hade jag hållt med dig, men jag tror att sådana människor är extremt sällsynta faktiskt. I alla fall under längre perioder i livet. Däremot tycker jag inte att det är ett problem om man under några år faktiskt inte har ork till mer än att glo på tv och förtjäna sitt uppehälle, om det nu skulle vara så för någon.
det är väl bra om ungen är lycklig, och har hittat sin grej - så länge den inte handlar om att förtrycka någon annan eller sålla folk i bra eller dåliga fack (som rasist/nazist/terrorist/fundamentalt religiöst övertygade)
SvaraRadera