Rosenskimrande.

Idag vaknade jag efter en välbehövlig sovmorgon till strålande solsken. Efter att ha utfört mina sysslor som student, städat lite och faktiskt blivit rätt nöjd med mig själv, gav jag mig av mot förskolan. Barnen mötte mig glada och sådär härligt rosiga om kinderna. Båda två hade fått varsin kalasinbjudan, och storbarnets fröken lugnade min oro över hans kompissituation. Så traskade vi tillbaka i solskenet, pratandes om allt och inget.

Väl hemma njöt vi av en stunds tv-spelande, innan jag gjorde goda smörgåsar som vi mumsade på under tiden jag lärde Noa läsa. Han läste katt, hatt, mus, hus, bil, stol, sol nästan helt utan problem. Sedan ville han lära sig skriva och sa "jag vill skriva 'jag älskar dig'". Vilket han sedan gjorde, nästan helt utan min hjälp.

Nu har jag precis lagt in en hel laxsida i ugnen, maken kommer hem när som helst och barnen är sysselsatta på sitt håll. Såhär har min dag varit idag, idyllisk så att det förslår.




Ser ni hur tråkigt det blir att skriva om de roliga, härliga, mysiga dagarna? Ser ni vad krystat och pretto det låter? Well, tänk på det ifall ni någon gång upplever att jag bara klagar, klankar och gnäller. Det är för att jag sällan vet hur jag ska skriva om allt det fina utan att det blir slemmigt och sockersliskigt. Jag älskar mina barn, jag älskar mitt liv och jag tycker om att vara gravid. Men det kan jag inte få fram i bloggen, jag lyckas bara inte. Det var väl typ bara det jag ville säga. Och så hoppas jag att det här räcker som anledning till varför någon läsare inte ska ringa soc och anmäla mig för att jag bara sover och tvingar ungarna att massera mig jämt. Vi har väldigt många bra dagar vi också, det är bara inte bloggmaterial.