Det finns så otroligt mycket jag vill ha. En systemkamera. En månad i Thailand. Ett nyputsat hus så jag slipper bo i en mexitegelvilla. En träaltan med inbyggd pool. En howardsoffa. En ny bil. Ett Nintendo Wii. Josef Frank-tapeter till barnrummet. En ponny till ungarna, en islandshäst till mig.
Det är så enkelt att liksom fastna i det där "vill ha"-tänket, när sånt egentligen betyder så lite. Visst, jag vill verkligen åka till Thailand och jag skulle inte bli ledsen om jag fick en ny kamera, men det betyder ju ingenting. Alls. När önskemålen som upptar ens tid egentligen är helt meningslösa, det är då man vet att man har det bra.
Så nu önskar jag mig istället ett botemedel mot cancer, att underbara människor inte ska behöva utstå separationer och skilsmässor, friska barn som är lyckliga och har vänner. Och så hälsan förstås.
Apropå märklig världsuppfattning, har ni läst den här?
Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva.
Riktigt så illa däran är jag inte i alla fall!
Jag skrattade halva lördagen åt den där löjliga artikeln. Vad jobbigt de måste ha det när de ska handla kryddor och måste åka ända till Kina för att inget annat duger ;-) I vår nya 70-talsvilla så har vi iaf mer än ett sovrum på samma antal kvadratmetrar som deras vindsvåning. Men förstås ingen ångbastu med lavastenar som de installerat...
SvaraRadera