Dödstrött.

Jag var tvungen att gå upp jättetidigt för att släppa in snickaren och förklara att den enkla dörren från byggvaruhuset som han skulle sätta in, nu hade förvandlats till två massiva och enorma trädörrar. Typ hundra år gamla.

Och nu sitter jag här i soffan och håller på att somna, men jag vågar inte gå och lägga mig. Tänk om han tycker att jag är lat? Tänk om han behöver fråga mig något och så ligger jag och snarkar? Tänk om han slutar arbeta så fort jag inte övervakar allt? Sånt har man ju hört att de gör, tjänstefolken.

Gud vad det är jobbigt att vara rik och anlita hjälp. Man får ju inte sova!