Alla drömmer vi väl om att våra barn ska bli lysande inom något område? Genier? Typ få nobelpriset eller åtminstone Pulitzerpriset eller åtminstone få ett universitet uppkallat efter sig eller något.
Jag får sätta mitt hopp till de barn jag redan har. Med tanke på att ungen i magen försöker ta sig ut via ryggen känns det inte som att hen är en toppkandidat till Ivy League-skolorna precis.
Jag har faktiskt inga sådana förhoppningar om mina barn. Det kan låta pretentiöst men det enda jag önskar för dem är att de blir lyckliga. Eftersom jag själv tillbringade nästan 10 år av mitt vuxna liv med att inte vara det.
SvaraRadera