The amazing race towards becoming the next american top model.

Två av mina favoritserier, alla kategorier, har dragit igång den här veckan igen. Idag kan jag alltså njuta av att se stressade par rusa runt i världen, och få veta vilka anorektiska tjejer som går vidare i Tyras jakt på någon som passar hennes krav. Vilken torsdag!

Jag blir ju fullkomligt besatt av de här serierna, jag lever mig in i dem och poserar framför spegeln och tänker ut snabbaste sätten att lösa diverse fiktiva uppdrag som kommer i min väg. Samtidigt har jag svårt att välja: vilket program skulle jag helst vilja vara med i? The Amazing Race är ju egentligen roligare. Få resa runt i hela världen och se massor och uppleva massor. Men samtidigt, i Top model får man ju en makeover. Och så tar de kort där till och med de fulaste blir snygga. Det är frestande, att bli snygg på kort.

Förra säsongen av The Amazing Race vann ett par där en tjej hade diabetes. Och de bara "det här visar att vi med diabetes också kan!". Alltså, var det någon som tvivlade? Jag vill se när någon som har IBS vinner, DET vore en utmaning. Att vinna en tävling som går ut på att stressa och resa till små bortglömda hörn av världen, samtidigt som man måste ha tillgång till en toalett dygnet runt eftersom man har en mage som helt kukar ur av stress, mat på oregelbundna tider och värme. Om någon som drabbas av smärtsamma magkramper några gånger per dygn vinner, det vore att uppmärksamma dolda handikapp.

Men det bli kanske inte lika sexig tv som en snygg tjej med diabetes?

- Varsågod. Häri ligger en förteckning på alla de toaletter som finns i byn Ougahugidi i Kenya. Äh, jag bara skojar. Det finns inga! Ha så kul med din mage så ses vi vid nästa pit stop.