1 + 2 = ?

Jag fikade med en vän idag och vi kom in på åkomman dyskalkyli som vi båda lider av. Som dyslexi, fast med siffror istället för bokstäver. En mycket irriterande åkomma, särskilt eftersom jag idag fick lära mig att den inte bara gör att jag fick två fula G i mitt slutbetyg från gymnasiet (ja men vafan, jag klankar ju ner på mig själv hela tiden i den här bloggen, lite får jag väl skryta också?) utan också gör att jag har kasst lokalsinne samt dålig tidsuppfattning. Alltså, att jag har det visste jag redan. Att det beror på dyskalkylin fick jag lära mig idag. Så sweet, nu har jag också en diagnos att skylla mina svårigheter på!

I alla fall så började vi prata om sånt som andra tycker är förståeligt och som vi bara gapar åt. Som till exempel när maken förklarade för Noa hur gångertabellen fungerar. Han sa att 7 x 4 är 7 + 7 + 7 + 7. Noa nickade och jag gapade. Aldrig att jag har tänkt på det så. Jag har alltid sett på det som att siffran 7 multipliceras med siffran 4. Inte att siffran 7 läggs ihop med sig själv fyra gånger. Slutresultatet blir ju detsamma, men det är hur man ser på det som gör en rätt stor skillnad.

Vidare då. Minus. Finns det någon som tycker att det är lätt? Visst, 7-5 = 2, men sen då? När siffran som står först är mindre än siffran efter? Typ 67 - 49? Sju är ju mindre än nio, det GÅR ju inte! För att inte tala om alla dessa bråktal och decimaler och allt sånt.

Till sist kom vi i alla fall fram till att matte är ett rätt onödigt skolämne på "högre nivåer". Sure, lär barnen det grundläggande och vikt- och mängdskattning och procent och sånt. För ska man på rea eller baka eller jämföra blöjpriser så kan ju sånt vara viktigt, det går jag med på. Men sen? Grafer och tabeller och diagram och bråk, bråk, bråk? Vad är poängen med det? Har någon av er någon gång känt att ni bara MÅSTE räkna ut avancerade tal NU, utan att vara i närheten av en miniräknare? Inte så ofta va? Till och med i Amazing Race, när de ska räkna ut kilopriset på guld, har de ju miniräknare.

Jag ser helt enkelt inte poängen med att jag som gick Samhäll/Språk var tvungen att läsa Matte B? "Det behövs för högskolan sen", ja men varför då? Varför ska jag som läste medie- och kommunikationsvetenskap behöva Matte B? Det behövdes ju inte. Är det inte bättre att skippa matte i gymnasiet så får de som är intresserade (dvs vanartiga) välja till det?

Nu kan man ju hävda att det går lite emot min linje som jag brukar hålla i skolfrågor, dvs att all kunskap är bra kunskap och att man inte ska nischa elever för tidigt. Man kan också hävda att jag kanske inte har haft sådär jättestor användning för grekiskan jag läste på gymnasiet. Särskilt inte eftersom det inte var nygrekiska, utan den döda versionen. Det kan man ju hävda.

Men alltså, kom igen. Matte? På riktigt? Vad ska det vara bra för?