På lördag ska jag på min systers examensfest i Uppsala. Eftersom jag inte ammar (fortfarande väldigt mycket yay på det!) får la bébé stanna hemma och jag drar iväg ensam. Jag ska alltså vara ifrån henne i ett dygn. Lite ångest på det.
Lite mer ångest på att alla andra på festen är ca 25 (ja, två år är jättestor skillnad. 27 är man nästan 30. 25 är man nästan 20) och smala, snygga och fria. Vet inte hur friheten stör, men snyggheten och smalheten stör. Det är nästan så att jag vill ta med Majken ändå. Som en liten förklaring till varför jag ser ut som jag gör. Kanske kan trycka upp en t-shirt där det står "jag födde barn för bara några veckor sedan"? Lite väl desperat säger ni? Kanske det kanske.
Igår försökte jag därför hitta en klänning till festen. Problemet var bara att jag hade tre barn med mig. För jag menar, att stå i provhytter med för små kläder är ju inte jobbigt nog. Låt oss slänga in en bebis i vagn, två busiga barn och lite allmänt gnäll också. Att ingen kom fram till mig och gav mig en tapperhetsmedalj på fläcken är faktiskt rätt märkligt. De kanske var lite upptagna med att desperat hålla koll på klädställningarna som mina barn lekte kurragömma i?
Nytt försök ikväll. Och kan någon svara på det här: varför är det modernt med sjukt korta klänningar?
/trädstammar till ben
Det finns faktiskt ett antal som är i din ålder och äldre också. Emmas syster och sambo kommer och de är betydligt äldre och har barn så det är nog inget att oroa sig för... :)
SvaraRaderaMen ärligt, Ellen, vem tror du tittar på dina ben om du har urringat?
SvaraRaderale bébé
SvaraRaderaSiri - sweet!
SvaraRaderapresens - sant. Måste hitta en urringad klänning. Äh, who am I kidding. Allt är urringat på mig.
Anonym - äsch då.
Det är också modernt med byxor som är raka från höfterna (äntligen). nu har du ju redan varit på din fest, men det finns en hel del riktigt snygga jumpsuits som är festfina.
SvaraRadera