Frankrike, älskade land.

Först kan det väl konstateras: jag är frankofil i allra högsta grad. Jag älskar landet, språket, maten, fotbollen... Frankrike är för mig allt vad Tyskland inte är, om man säger så. Därför är det inte konstigt att de här veckorna har varit underbara. De har varit som att leva i en fransk film, dock med extremt knackig franska. Men ändock.

Vi bilade ju ner och körde upp ungarna klockan fyra på morgonen:




Vi bodde i det här huset:

I en liten by som heter Crach och som ligger i södra Bretagne, vid Morbihangolfen. I byn fanns det en kyrka, en slaktare samt två (!) bagerier. Det närmsta låg kanske 100 meter från vårt hus och dit gick vi varje morgon och köpte baguetter och croissants. Vi gick också dit nästan varje eftermiddag för att botanisera bland (saftiga och goda!) macarons, för bara en femma styck ungefär.


Vår lilla by Crach låg precis bredvid kuststaden Trinité-sur-Mer, där segelfantaster samlades.

  

Hit åkte vi första kvällen och åt musslor. Så klart. Moules Frites, världens godaste! 

 

Om man fortsätter förbi Trinité kommer man till Carnac. En stad främst känd för sina stenar, men också otroligt vackra stränder. 

Apropå stränder älskar jag Bretagne för dess mångsidighet. Ebb och flod. Moln och sol. Vi var på stranden inte bara för att bada, utan för att se, fota, uppleva. Och så självklart plocka snäckor. Stränderna är finkorniga eller grovkorniga, med mer eller mindre vågor. Vattnet kan vara kallt eller varmt beroende på vilken sida man är på eller hur vinden blåser. Stränderna är dock nästan alltid fyllda av mängder av snäckskal, stenar, musslor och ostron. Gissa om barnen älskade det?

 

Majken var självklart med på alla stränder. Vid sol låg hon i sitt (ack så sandiga) soltält och lekte. Stackarn hade sand överallt de sista dagarna...

Men vi gjorde ju så klart annat också, vi tillbringade inte hela semestern på diverse stränder. Bland annat så:

  

































Besökte vi pittoreska städer i omgivningarna. Vannes, Auray, Quiberon. Fantastiskt!

Poserade vi (erhm... jag) turistigt och fånigt vid diverse tillfällen.

Åt vi mer musslor.

 

 

 

Satt vi på en fantastisk uteservering och drack vin i solnedgången.

Mumsade vi enorma macarons.

  

Besökte vi slott.








































Åt vi ännu mer musslor.

Och så åt vi till sist den allra sista macaronen på den allra sista dagen. Något som självklart förärades både ett kort och en töntig min.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Fråga så svarar jag!

Det gick jättebra att bila, både ner och hem. Barnen klarade ungefär 2 timmar i sträck, sedan pausade vi. De fick i princip obegränsade mängder chips under bilresan. Postafen inhandlades i Skåne, sedan var det inte ett enda ord om illamående mer. De sov ibland i bilen (främst Majken), men mest tittade de på film. Inte Majken då.

Hade vi ingen sol alls? Jodå. "I Bretagne är det vackert väder... flera gånger om dagen!". Vi hade sol och moln och sol och moln och lite om varannat. Vi hade dagar med strålande sol också, men dessa dagar lyckades jag glömma kameran hemma och då tog vi istället kort med min mammas kamera och den har ju hon. Det är också därför det är så få bilder på mig här. Egentligen gick jag omkring och var skitsnygg och cool hela tiden, men synd att ni inte får se det...

Bäst av allt var nog att få se en sexåring attackera en portion Moules Frites med aptit, glädje och en sjuk snits på att få ut musslorna. Sämst var väl Tyskland, men det räknar jag bara som transportsträcka och inte själva resan.

Eller nej, sämst var att vi inte hade vår systemkamera. Den gick ju sönder innan resan och vi fick klara oss med en superbillig enkel vanlig kamera som vi lånat av svärmor. Bättre än ingenting, javisst, men det gnager i mig när jag tänker på vilka vackra bilder vi hade kunnat ta med vår riktiga kamera.

Nåja. En resa är till för att upplevas, inte för att fotograferas. (Om man nu inte råkar vara fotograf, men det är jag ju inte.)

Nu är det skönt att vara hemma igen. Om så bara för att kunna ta vatten direkt ur kranen till Majkens ersättning.