Näe, nu lägger vi ned det här experimentet

Det går ju inte att gå omkring såhär. Jag känner mig så... tråkig. Jag vet, de allra flesta med musbrunt hår gör det inte, men de kanske är roligare som personer? Snyggare, coolare, bättre, häftigare, tuffare? För JAG klarar inte av det här. Dessutom börjar utväxten visst synas, trots att det var kriteriet för att färga till den här färgen. Och believe you me, utväxten är mycket gråare. Det här jag har nu är en glittrande färgbomb jämfört med det som tittar fram i hårbotten.

Så nej. Jag säger nej. Däremot tänker jag inte bleka det, för mitt hår klarar inte av det just nu. Så mycket kan jag erkänna och stå ut med. Jag sneglar istället mot andra färger. Rött. Åh vad jag vill ha rött hår. Problemet är väl främst att jag måste färga om det hela tiden. Och färga skulle jag ju inte göra, hade vi ju bestämt.

Men då kommer det fina i kråksången in: toning. Toning sliter inte på håret (inte som blekning eller färgning gör i alla fall) och är billigare och enklare. Toning!

Jag vill inte få knallrött hår. Jag vill inte bli en färgbomb. Jag vill ha lite rödare än det jag har nu. Orange helt enkelt. Ungefär något såhär:

Det måste väl gå? Säg att det går. Och säg gärna att jag blir precis lika snygg som dessa kvinnor också ifall jag nu lyckas få till färgen. Det borde jag väl bli?

Det är nämligen så att min man inte vill att jag ska ha rött hår. Det är fult, tydligen. Eller?

- Men Jessica i True Blood (nedersta bilden) har ju rött hår?
- Ja.
- Och rött läppstift?
- Ja.
- Och du tycker ju inte att det är fult på henne?
- Nej, men... ni har olika stil.
- Har vi?
- Ja. Det har ni.
- Men jag har ju också klänningar och rött läppstift och vill ha rött hår. Vad är skillnaden?
- Ni har olika stil bara.
- Du tycker att hon är mycket snyggare än jag och därför kan ha rött hår och läppstift och ändå vara snygg va?
- Ja.