Jag överlevde mötet. Blev till och med beskriven som "social", vilket väl är värt ett helt tak målat fullt med kors. Sen åkte jag hem och bäddade ner mig och nu har jag legat i sängen och tittat på Glee på datorn och sen kom ungarna in och ville vara med mig och då såg vi Dr. Horrible och de gillade det fast det var på engelska. Ni har väl sett Dr. Horrible? Om inte så finns hela att köpa, eller på youtube, och det får inte missas. Sång, humor, Joss Whedon. Går inte att få det bättre.
Sen dog batteriet på min dator och jag inbillade mig att jag var frisk, så jag reste mig hurtigt och trodde sen att jag skulle få hjärna på hela golvet, ty det kändes som att huvudet exploderade. På riktigt. Jag har aldrig fått en örfil, men om någon skulle vilja ge mig en bitch slap nu så skulle de ha chansen, för jag skulle bara tro att det var huvudvärken igen. Aj.
Ungarna bakar kladdkaka inför minimello ikväll och jag har bäddat ner mig i soffan och tänker att det visserligen suger att vara sjuk, men om man har så fint sällskap som jag har så är det ju inte så farligt ändå.
Så länge de håller sams, det vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar