"Landet som inte längre är", som beskrivs såhär:
"Peter Gerdehag, fotografen bakom dokumentärer som "Hästmannen" och "Kokvinnorna" har följt livet på en bondgård under flera årtionden. Filmen har blivit en eftertänksam, ibland sanslöst vacker bildberättelse, utan intriger och konflikter. En helt omöjlig filmidé, med andra ord, men en hyllning till det hårda arbetet i det småländska stenriket innan den moderna tiden svepte in och skingrade den sortens kunskap för alla världens vindar."
Svt2 kl 21.15
Jag har ju någon slags faiblesse för förr i tiden i allmänhet och bondelivet i synnerhet. Jag vet inte om det har att göra med att morfar var bonde (och allt morfar gjorde beundrar jag), eller om det är någon slags längtan till det "ursprungliga"? Oavsett vilket så kommer jag nog aldrig sluta längta efter att vara en bondmora, även om jag vet att det kommer stanna vid en dröm due to min personlighet och intressesfär.
Och det låter ju så fint, visst gör det? Jag kommer gråta, det kan jag lova redan nu. Å andra sidan gråter jag till allt, så jag vet inte vad det säger om dokumentären per se egentligen.
Jag med. Och grinar säkert i samma omfattning. Och myser däremellan. Har också gamla tider faiblesse. Är också landetbarn. Älskar det gamla sakta maket och trägenheten och det strävsamma slitet.
SvaraRaderaVem ska vara med i dom här dokumentärerna om tjugo år? Lösdriftsstorbönder? Gröna vågare? Jag bara undrar.
Usch, jag är helt rödögd och trött. Snyftade och hade mig så maken blev alldeles förskräckt.
SvaraRaderaSå fint. Allt av det. Och så hjärtskärande sorgligt.