Jag vet inte vad man kan förvänta sig av 2012. Jag hoppas och tror att det blir ett bra år, men jag vågar inte jinxa något. 2010 var så förskräckligt att jag fortfarande inte vågar förvänta mig något av ett år. Nyårsdagen 2010 hade jag ingen aning om att det skulle bli det värsta året i mitt liv, så varför skulle jag våga tro nu att 2012 skulle bli bra?
Dystert kanske, men så är det väl alltid. Nyårsdag eller ej; man kan aldrig veta vad som ligger framför en. Men om jag får välja så blir det ett år då vi bara lever på. Lugn och ro. Inga större renoveringar, inga större semesterprojekt, inga nya barn, inga flyttar. Bara... livet. Jag hoppas på det.
Lite vardag, fast rolig sådan. Lite småprojekt och kanske någon tapetsering eller målning av golv, men inte mer än så. En bebis som fyller ett och blir ett barn och börjar förskolan. Jobb. Trädgårdsarbete.
Jag har inte så stora krav på 2012 helt enkelt. Jag önskar mig bara trevnad och lugn och ro.
Och ett kinect. Men det får jag nog fixa själv.
För mig kändes nyårsafton 2010 som en lättnad, för 2011 kunde inte bli lika hemsk som 2010. Året då min pappa dog. Jag har läst ifatt om vad som hände dig 2010 och jag beklagar verkligen så otroligt mycket - och ja delar din sorg. Finns inget värre än att förlora en nära anhörig.
SvaraRaderaHoppas 2012 blir ett kalasår!
kram!