En prinsessa! (Inte princessa, kungen - ok?)

Jag orkar inte med allt hat som flödar på nätet just nu. Eller okej, kanske inte hat. Men surhet och bitterhet och elakheter. Om monarkin. Om Victorias och Daniels nyfödda lilla dotter. Att det är sjukt att vi bryr oss. Att det är patetiskt. Att vi borde störta kungafamiljen nu. Jo, det låter väldigt likt hat mycket av det som sägs.

Vettiga, högutbildade, smarta människor sitter och hatar och missunnar och är så jävla griniga att jag skäms.

Jag tycker inte heller att vi ska ha ett kungahus. Jag är republikan. Jag tycker att kungahuset är förlegat och dåligt och allt sånt. Ni vet. Och jag tycker synd om lilla tjejen som föds in i en mediacirkus utan dess like. Och jag tycker synd om de nyblivna föräldrarna som måste hantera galenskapen.

Men jag tycker också att varje barns födelse är något väldigt fint. Och ja, det föds mängder av andra barn i världen idag utan att uppmärksammas. Men alla vi känner ju till Victoria. Vi har växt upp med henne, eller sett henne växa upp. Vi har följt turerna kring hennes romans med Daniel och sedan deras vackra bröllop där Daniel briljerade med sitt tal. Hur anti kungahuset man än är vet man vilka de är. Man "känner" dem via medierna. På gott och ont.

Jag tycker inte det är märkligt att man då tycker att det är fint när de får barn och gläds åt det. Inte för kungaättens skull, utan för deras. För Victoria och Daniels.

Så jag tycker att man kan hålla inne med de surmagade kommentarerna om att landsförvisa kungafamiljen/störta kronan och vänta med att (eller ännu bättre: låta bli?!) håna den nyfödda, oskyldiga, lilla tjejen till en annan dag, och låta idag vara en dag då den nyblivna familjen åtminstone kan få vara ifred från hat och ilska. För spektaklet som media skapar, det kommer de ändå inte slippa ifrån. Stackarna.