Så rätt tänkt, men ändå så fel.

- Åh vad snygg du är! Vad kul att du vågar ha en sån klänning trots att man brukar säga att tjejer med små bröst inte passar i dem. Jag hatar när folk säger sånt, klart du ska ha vad du vill. Du är ju jättesnygg!

Hade ni känt er sådär jättepepp efter en sån komplimang? Jag hade inte det i alla fall. Att påpeka ett problem för att sedan argumentera emot det är ett så dumt grepp att jag baxnar, för det enda man kommer ihåg sen är ju att det faktiskt finns något att oroa sig för.

Därför irriterar jag mig på barnböcker som ska angripa problem och då lyfter problemet. Sedan slutar ju boken lyckligt ändå, men varför ens lyfta problemet från början? Hade jag läst Kenta och Barbiesarna för mina barn hade de för första gången fått höra att killar inte kan leka med barbies. Även om boken sedan slutar med att alla självklart kan leka med vad de vill så hade ju själva grejen "killar kan inte leka med barbies" planterats hos dem. Eller som i den vanvettigt dåliga boken Kalle med klänning, som kommer från det vanvettigt dåliga förlaget Sagolikt förlag som även har publicerat den vanvettigt dåliga boken om den lesbiska prinsessan Kristalla. I Kalle med klänning så lyfter man fram problemet Killar Kan Inte Ha Klänning. Och sen så visar boken att det kan de ju visst och så urartar hela skiten till en fotbollsmatch och det finns så mycket dåligt i den boken att jag inte orkar gå in på det. Vi nöjer oss med att visa barnen att det finns ett problem. Dålig idé.

För om barnen inte redan har stött på någon idiot som hävdar att killar inte kan leka med barbies/ha klänning eller att tjejer inte kan bli kära i tjejer/vara hjältar osv så får de ju nu veta att det är jättevanligt att folk tycker det. Vuxna tycker det, barn tycker det, oj vad konstigt det är ändå att Kenta vill leka med Barbies eller att Kalle vill ha klänning. Jättekonstigt. Men helt okej, så klart! Fast folk tycker ju ändå att det är lite konstigt. Tada! Barnet har precis fått till sig en norm de inte förut stött på.

Och säg att de HAR stött på någon idiot som fört fram sina stenåldersåsikter, ja då kommer ju en bok i frågan varken göra från eller till. Om barnet på riktigt har börjat anamma dessa åsikter så kommer en bok inte förändra hens världsbild direkt. (Det kan vara ett hjälpmedel i vissa fall, men knappt det tror jag. Men fine, vi säger att det kan hjälpa lite.) Risken är dock att dessa böcker stjälper mer än hjälper eftersom de så tydligt statuerar att det ju faktiskt ÄR lite konstigt. Ändå. Fast det löser sig till slut!

Fram för böcker som inte problematiserar istället! Där det faktum att Oskar har paljettkjol inte är en del av handlingen, utan bara helt enkelt det han råkar ha tagit på sig den dagen. Det är först när det avvikande inte presenteras som konstigt, utan självklart, som man verkligen gör någon nytta.