Är det något jag har svårt för, nästan föraktar, så är det passiv aggressivitet. Eller "dolda" otrevligheter. Herregud, säg ifrån om du blir förbannad på något? Säg till om du blir ledsen. En vuxen människa måste ju kunna stå för sina känslor, tänker jag? Men nej, istället fortsätter folk, och främst kvinnor, med sitt skit. För det ÄR skit, att ge andra en gliring och en känga utan att de får försvara sig. Man bara antyder, låter det sippra fram mellan raderna.
Men inte rätt ut, nej nej! Det ska vara dolt, men ändå tydligt. Sådär sötsurt, så att man inte behöver stå till svars. Och gärna ska man passa på att skuldbelägga någon annan samtidigt. Gärna kan man passa på att låta de som faktiskt vågar säga ifrån få en känga av sursleven. För de är ju arga, otrevliga, obekväma. Dumma.
Nej, då är det tydligen bättre att vara en bitterfitta i förklädnad. Som kan ha ryggen fri i alla lägen. "Jag är ju aldrig otrevlig jag, du måste ha läst in något jag inte menade...". Eller hur. Du är inte snäll för att du väljer att låta ditt missnöje osa kring dig som en jäkla brungrå aura. Du är patetisk. Lär dig att säga ifrån på riktigt eller håll tyst!
Word.
SvaraRaderaMen värst är de som går och surar tills de exploderar och är riktigt otrevliga. Och sen tycker att de minsann är raka och att andra är konflikträdda.
Alltså, jag kan vara en sån som exploderar eftersom jag har hetsigt temperament. Dock bara inom familjen, lucky them... Men i alla fall, att alltid kalla sin otrevlighet för rakhet är också vanvettigt irriterande, men ändå ärligare tycker jag.
SvaraRadera