Jag måste ta med mig näsdukar till kyrkan (ja, jag orkar inte ta den fajten) i kväll. Noas första skolavslutning. Jag dör på hur fint det är. Om det är något jag verkligen saknar från barndomen så är det just skolavslutningarna; känslan av total lycka och frihet och sommar och förväntan.
Som vuxen blir det ju självklart aldrig riktigt samma sak. Vi måste pussla med semestrar och ledigheter och oroar oss för dåligt väder och syskonbråk och dyra aktiviteter och fönster som måste målas och så vidare. Men för de flesta barn är det bara långa lata lediga sommardagar som väntar dem.
Jag är så himla rörd av skolavslutningar att jag kan börja gråta bara jag hör någon viska den blomstertid nu kommer, och i morse när jag lämnade barnen så satt det björkris vid skolans entré och då fällde jag en liten tår över det också.
Det här kommer bli en rödgråten kväll.
Vi har vår första skolavslutning nästa vecka. Det får bli stora näsduken där också!
SvaraRaderaNär det blir dags för mitt barns avslutning hoppas jag det inte är i kyrkan med psalmer. Jag mådde dåligt av det som barn då vi tvingades dit och jag hoppas det förändras innan han kommer upp i den åldern. Visst förstår jag de som vill ha kvar traditionen, men förstår ändå inte varför ett sekulariserat Sverige ska behöva köra kyrkostöket bara för att det är "tradition". Ber om ursäkt om jag låter ettrig, men jag mår verkligen dåligt av smygreligionen. Är ateist och har varit det troligtvis hela mitt liv, fast jag inte hade namn på det som barn.
SvaraRaderaTess - jag är också benhård ateist men skolan sköter det här väldigt bra. Vi har verkligen bara lokalen. Inte en enda kyrklig grej förutom "den blomstertid nu kommer", men den har ju sekulariserats. Ingen präst osv.
SvaraRadera