Så, nu har vi köpt lantbrukar-roundup och har sprutat helvetet över de värsta nässelklustren. De ska förtvina och lida helvetets plågor!
Min mamma, och andra lite äldre, tycker att jag är mesig som inte vill spruta gift på ställen i trädgården där ungarna kommer vara. Men alltså det känns inte helt okej att spruta gift där de har sandlåda och snart förhoppningsvis även en trädkoja. Andra, främst yngre, tycker att jag är dum i huvudet som ens använder roundup överhuvudtaget, och att jag borde skämmas som när detta gift vid min barm, extremt bildligt talat då.
Jag landar ju, uppenbarligen, mitt emellan. Sprutar inte där barnen är, eller i närheten av våra grönsaksodlingar, men i utkanten av trädgården där den största spridningen sker ifrån.
Det slår mig oftare och oftare att jag bara är rädd för cancer. När folk säger att något är skadligt så är det cancer jag blir rädd för. Om de syftar på möjlig infertilitet, allergi, eksem, ledvärk eller liknande kan jag ta det lugnt. Missförstå mig rätt: jag vill ju inte med flit utsätta mina barn för något som med all säkerhet gör att de inte kan få barn (särskilt inte eftersom jag redan längtar efter barnbarn), men jag resonerar lite som så att det inte går att skydda dem från allt. Det är omöjligt. Jag måste dra gränsen någonstans och den går vid cancer.
Allergi eller eksem får de helt enkelt ta, men om jag kan undvika att ge dem en dödlig sjukdom så gör jag ju gärna det. Så himla unik är jag.
Som diskussionen om nanopartiklar, zinkoxid och titanoxid i solkrämer. Är det risk för att man tror att de kan ge cancer i framtiden? I såna fall får jag panik och vill inte använda dem. Handlar det om risk för andra saker? Tja, då får det gå.
Det kanske är vanvettigt grymt och elakt att inte vilja skydda sina barn från precis ALLT, men jag ser det som en ren överlevnadsprincip. Jag kommer gå under annars. Jag balanserar redan på gränsen när det gäller oro för barnen. Dessutom lär de pierca sig, supa, tatuera sig, färga håret, röka på, ha giftiga jeans och äta skräpmat hela tonåren i princip, så då kan jag skylla eventuella övriga problem på det sen. "Jaså, du har fått allvarlig nickelallergi? Påstår du att det beror på att jag hade schampo med färgämnen i till dig som barn? Näru lilla gubben, det beror nog snarare på din näsring. In your face! Bokstavligen, hö hö hö."
Usch, jag låter verkligen vanvettigt nonchalant nu va? Det är ju självklart inte meningen. Men jag tror att ni fattar ändå. Om det hade gått att garantera att de inte skulle drabbas av något i framtiden hade jag ju självklart gjort mitt yttersta, men när det handlar om spekulationer och osäkerhet och svaga varningstecken (och rätt mycket foliehatteri om jag ska vara ärlig) så drar jag min gräns vid det som kan orsaka dödliga sjukdomar. Annars blir jag nog sinnessjuk, och hur bra är DET för barnen egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar