Justin Bieber. Jag skiter fullständigt ifall han är ful eller töntig eller pinsam. Jag tycker att allt sånt hat är ett uttryck för samma jävla kvinnofientliga skit som hån som drabbar ridsporten eller vad som nu råkar vara pinsamt att gilla för att det är en "tjejgrej".
Med det sagt. Har ni hört hans senaste låt? Jag har gjort det, tyvärr, för jag fick lite spyor i munnen när jag lyssnade. Texten går nämligen så här:
"As long as you love me
We could be starving, we could be homeless, we could be broke
As long as you love me
I'll be your platinum, I'll be your silver, I'll be your gold
As long as you love, love, love, love me (love me)
As long as you love, love, love, love me (love me)"
Och. Jag. Spyr.
På hela den här "kärleken är allt i världen, bara vi har varandra så behöver vi inget annat"-grejen som unga håller på med. Som de gjort i alla tider, men alltså ärligt talat? NEJ. Du skulle inte vilja svälta bara tjejen du gillar är med dig. Jag svär och lovar att du inte vill vara hemlös, även om du då får ligga. Pengar är inte allt, men en förälskelse är fan inte allt heller.
Pengar (som kan få symbolisera, mat och husrum och värme osv) är bara oviktigt när man har dem. Så då kan man ju låtsas som att det är sak samma ifall man inte har ätit på tre dagar, så länge man får vara med den man älskar. (Eller så kan man ju låtsas att man inte vill vara rik man vill bara "kunna resa, äta gott, ha tid för barnen och ett bra hem med varsitt rum till barnen". Mmm... pretty much definitionen för välbärgad these days.)
Jag vet, jag vet. Det är bara en popsång från en kille som knappt kommit i puberteten. Och jag är bara en bitter trebarnsmamma som uppenbarligen tar saker på för stort allvar.
Men låten var ju dålig också, ovanpå allt. Någon måtta får det väl ändå vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar